39

Jag har ju blivit en usel bloggare men jag måste skylla på att jag bara har tid att leva just nu och det är för tillfället underbart att vara en levande människa.
Det som hände mest desenaste dagarna var att jag fyllde år,och jag har ju lite åldersångest men ingen behöver berätta för mig att det är löjligt eller fel.
Jag är nu 39 år!
Hade inte tänkt att fira detta alls,men sen så hände allt,och mer,och så skulle jag ju ha en öppen studio med i lördags och sen då detta med att jag misstag råkat stjäla en spansk miljardärs nyckel till hans hotellrum.
Men det är en historia som inte passar här tror jag,detta är ju trots allt en konstblogg!
 

Från Barn till död-Boken!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Alltså idag kom denna bok med post till mig,dog nästan,av skönhetschocken,Stendahsl osv.
Allt är perfektion,ryggen,färgerna bokstäverna,berättelsen,som ni kan se ovan det skimrar i ryggen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag vet man ska aldrig skriva mer än tre utropstecken,men nu är det så.
Sedan detta ljuva då!
Som bekant börjar allt med att man föds!
Känner både storhetsvansinne och att jag är helt blase.
Ska smälta detta lite till!
 

tumblr-visdom från mig till er

Jag ska ju snart åka hem,det är min nuvarande plan i alla fall men jag tänker också mycket på att jag skulle kunna  åka någon annanstans,men ska försöka agera korrekt och göra det jag borde.
På lördag ska jag arrangera en öppen studio och skapar därför just nu en kuliss till detta.
Som kanske kommer se ut såhär.
Nu har jag ju fäst mig vid människor här så jag tycker det är hemskt sorgligt att jag ska åka härifrån,jag älskar ju tydligen människor,hävdar ju gärna motsatsen.
Överhuvudtaget har hela den här upplevelsen har varit väldigt märklig,och helt fantastisk,häromdagen kände jag mig som Beyonce när hon filmar sig själv och gråter och frågar Gud varför han har valt henne,varför får jag vara med om det här(alltså livet)?!
sedanför jag är lättrörd just nu tänkte jag att det är ju helt otroligt att jag får vara med om mitt liv och att jag har  ett jättefint liv och jag älskar min familj och mina vänner så mycket och får göra roliga saker varje dag...
Ja ni hör ju!
Jag har ju också verkligen ett liv jag tycker mycket om,det hade jag ju inte kunnat föreställa mig för låt säga 10 år sedan,jag har allt plus extra allt.
Ok jag har ju en del destruktivitet i mig med,och har alltid haft det,men det var ju mer förgörande förut,nu mer en lågintensiv raffinerad självdestruktivitet,sporadiska nedslag i helvetet,men  skär ju mig inte ens i armarna längre.
Nä detta kan knappast vara en positiv utveckling känner mig skrämmande livsbejakande,som om jag läst en Kay Pollak bok,läser förvisso mycket tumblr-visdom,kan bara föreställa mig goda effekter av just detta.
Nu måste jag sova.