Arbetar med motsatsen till mindfullness just nu,men en kort stund mellan mitt lönearbete så hade jag en vernissage i bokaffären Lohrs pocket med mera.
Har ju kommit på den mest fantastiska saken,ni ser lite ovan,det kommer vara revolutionerande och äntligen blir jag en praktiserande textilkonstnär.
Ja ni ser ju,jag är nöjd men kastade mig iväg till ett kvällspass på hotell,och människor som på bred värmländska undrade om det var Köttgrotta som serverades.
Och nu är Jeanette här och visar mig sina otroligt fina jackor och vi förbereder vår blysamma utställning på Mornington Extravaganza på Lördag,det är ni ju såklart mycket välkomna på.
Belv distraherad i mitt svåra arbete.
Gick ut,är nu hemma.
Svårt med fokuset men jag håller på med att göra mjuka knivar en jättebra ide jag fick i morse och åkte till IKEA för att köpa ett svart tyg,och vilken glädje det är att åka på en sådan utflykt.
En sak jag ofta tänker när jag ser andra skapa är ,detta kunde jag göra bättre själv så jag tänkte bjuda på en GÖR DET SJÄLV DÅ.
1.Du behöver ett svart tyg.
2.Och lite ögonmått på passande knivstorlek.
(jag själv anser ju mig ha ett perfekt ögonmått)
3.sy ihop allt,jag har ju en overlock då blir ju allt perfekt direkt.
4.Stoppa.
5.måla vitt,och rita svart.
6.snyggt.
7.gör jättemånga.
Jättelätt alla kan göra ett angeliskt vindspel.
Om de bara vill.
Förutom möte med mig så kan ni se ett dysfunktionellt urval av bilder ur min bok Misslyckat självmord i Mölndals bro!
På Lördag.
Håller på med en krävande sak just,alltså min bokutställning,tänkte igår kväll varför gör jag detta egentligen,vad är meningen?
Kom inte på något bra svar,är förbittrad helt och hållet,kanske måste göra något dramatiskt,en förändring.
Ok September 2013 händer det,jag ska ställa ut på Frölunda kulturhus då,overkligt långt borta,kan inte ens tänka så långt men jag hoppas jag gav ett seriöst intryck,jag antecknade ju blandannat det är ju seriöst att göra.
Jag åkte alltså till Frölunda torg för att säga ,vänta ett ögonblick jag ska bara ta upp mitt anteckningsblock och penna.
Saknar just nu helt ansiktsmimik just nu av den inre sorgen eller den kinesiska Xanaxen.
De hade byggt om spårvagnshållsplatsen Frölunda torg så det såg ut som en romersk teater ,de måste ha tänkt Colloseum ,genast när vi klev av från spårvagnen såg vi blod på de vita trapporna som slutscenen i Caligula,tänkte jag,ni vet när alla vänder sig emot honom och dödar honom,blodet rinner,ja ni fattar.
Eller när Julius Ceasar mötte Brutus.
Frölunda Torg over and out.
Sammanställde mina viktiga anteckningar på restaurangen Mcdonalds,tydligen har de gratis wifi där,på frölunda torg,jag såg hur jag åker dit varje dag för att äta lunch och vara på internet,och ritar en ny seriebok,vilka underhållande scener som utspelar sig på Mcdonalds,Frölunda Torg behöver jag väl knappast beskriva ingående men F.R.E.A.K.S.H.O.W
åkte sedan till Mölndals bro,en plats som närmast tävlar med Fredrikshamn i ödslighet,kan det verkligen vara årets tillväxtkomun år efter år??
De hade i alla fall den goda smaken att ha min bok i bokhandeln.
Jag besökte alltså platsen Mölndals bro av andra anledningar än detta,som jag i framtiden kommer återkomma till!
Jag avslutade dagen med et möte med någon som arbetar på riktigt.
Jag ber om ursäkt,det gör ju ont att titta på detta ovan,formspråket bränner sönder ögonen minst sagt.Men i vilket fall här befinner jag mig den 2 November,vi kan ses äntligen!
kom till min egen monter på bokmässan om en vecka,som jag bara genom tankens kraft tvingat till mig!plus galenskap och tårar från andra sidan jordklotet,har aldrig varit en sådan kvinna men är nu det,plus att det naturligtvis hjälpte till att jag sålt min själ till djävulen för några år sedan.
Och där köper ni naturligtvis min bok!
Misslyckat självmord i Mölndals bro!
Linda Spåman, konstnär från Göteborg presenterar sin bildroman Misslyckat självmord i Mölndals bro
I svartvita bilder skildras Lindas väg genom svartaste ångest, till uppvaket på ett sjukhus; magpumpad, hopsydd och svårt besviken. Med hjälp av sömnmedel, sprit, rep och kniv har hon försökt ända sitt liv - men utan att lyckas. Linda har ett mål: att så snabbt som möjligt få komma hem igen för att göra ett nytt försök.
torsdag 3 mars, kl 18.00
poesihörnan
fri entré
Idag så inträffar något jag bara fantiserat om,jag talar i poesihörnan,förvisso med två andra författare.
Jag tänker hela tiden att jag inte är författare,men nu har jag gjort en bok.
Jag ska alltså tala om min bok eller jag läste någonstans att jag skulle tala om hur det känns att vakna upp magpumpad och besviken.
Nu var ju det väldigt länge sedan jag vaknade upp på ett sådant sätt,fast jag har ju märkt att människor vill att jag ska mer berätta om hur lycklig jag är nuförtiden.
Nu när jag inte vaknar upp magpumpad.
Livsglädjen.
Så är det ,jag är jätte lycklig nu!
Det ska jag tala om i poesihörnan i kväll.
Det är ju så roligt detta med boken,jag minns att jag och min fantastiska vän Hanna som också är med i boken en dag talade om vad man skulle göra som var värdigt,och sen skulle man kunna dö.
vi enades om att det enda som var viktigt och värdigt skulle vara att ge ut en bok,sedan kunde man arbeta med vad som helst ovärdigt men ändå alltid säga jag har gett ut en bok.
Eller dö.
För man hade gett ut en bok,sen talade vi om bokförlag och enades om Bonniers var mest värdigt sen kunde man dö.
Inte ta livet av sig då.
Bli påkörd av en buss eller ålderdomen det är så vi ska dö nu.
Jag talade med Hanna i telefonen igår,jag talar ofta med henne,säkert varje dag.
Jag tänker ofta på hur det skulle vara om vi aldrig träffats,det skulle ju varit outhärdligt tråkigt.
Och så väntar jag mycket på Hannas bok om hur det egentligen var.
