Eoner

 
Jag har väl nämnt detta med att jag ska ställa ut på Frölunda kulturhus den 14e September.Och det är ju kul och en sak jag vetat om i två år.
Men jag måste ifrågasätta beslutet att ändra ide och riktning  två månader innan och sedan sätta igång en månad senare.
lfrågasätter bara mig själv då.
Fast om man kan skylla på den så kallade processen så kanske detta var det som det tog två år att komma fram till.
Men jag vaknade och kände mig yr.
Målade eoner hela natten.
Och jag är opålitlig och måste ägna mig åt detta dygnet runt från och med nu.
Det har väl framgått att jag arbetar i mitt hem fast ibland går jag till andra människors kontor när jag ska göra pappersarbete.
Detta att jag måste vara inomhus och förberda min utställning sammanfaller just nu med att huset som jag bor i har lindats in i ett blått tyg för man ska byta ut balkongerna ett lyxproblem jag vet men det är väldigt mörkt hemma hos mig och jag är omgiven av magiska föremål från min spåmanupplevelse  i somras och jag gissar på ca 500 dockhuvuden.
Och vad försöker jag säga med detta?jag vet inte och jag tror inte heller det är särskilt synd om mig.
 
 

Från barn till död

Alltså jag har ju gjort en barnbok ,men hade glömt bort den lite under min tarotkortpsykos men efter att ha Rebecka Å skrev att hon råkat skriva en barnbok på sin semester eller en helg eller var det en Fredags kväll så kände jag att jag att den här latheten jag uppvisat den senaste tiden måste upphöra.
Jag måste bli en högpresterande person,igen,jag vill ju tro att jag varit detta innan det djupa svarta hål jag föll handlöst i,i början av sommaren.
Vilket påminner mig om att jag inte skrivit om hur det gick med allt,detta att jag skulle göra ett försök att ta mig samman och fortsätta vidare och så vidare.
Jag fortsatte det var en närmast fysisk ansträngning,särskilt då vi skulle åka på Spådomsturne,och det var ju en fantastisk resa med mina fantastiska vänner Maria och Magnus,jag älskade varje sekund(efter de första 36 timmarna)
Äh föresten detta är ju ointressant och hur som helst nu håller jag på med de sista sidorna av min bok "Från barn till död"
Och den har ju inget förlag eller just nu bestämd framtid så det kan jag ju berätta allt om snart,hur jag stoppar manuset i ett kuvert och skickar det någonstans.
Och så får jag kanske ett svar.
Jag har ju en tanke och plan men det är ju en mycket bra början på allt.
Eller som det står i boken Allt börjar med att man föds.
 

fönsterkuvertsyndromet

Har så obeskrivligt tråkigt just nu och med fysiska och själsliga plågo besvarar jag viktiga meddelanden,kännner mig opålitlig igen,får fönsterkuvertsyndromet.