Om våra vägar någonsin möts så låtsas vi inte känna varandra
Är så exalterad över alla stora dockor jag hittade igår,eller hittade och hittade,våra vägar korsades kan man säga.
Fast egentligen borde jag inte ägna mig åt dockor alls just nu utan åt den lilla stad jag bygger till Stadsbibliotekets skyltfönster i brunnsparken,eller jag skojar bara,det är ingen liten stad utan en jättestor!
Skulle behöva ett jättestort rum med,ett annat rum,dockorna bor inte ståndsmässigt alls.
produktionen
Kände mig mycket nöjd igår när jag gjort klart alla dessa,sedan kände jag varför,vaknade nu är alla tvivel bortblåsta.
Kanske verkar jag uppe okristet tidigt och ja det stämmer!
skelettfabriken har öppnat
Dockan Kersti.
Är besatt av att göra tutorials nu,känner mig besatt överhuvudtaget,men det var nog för att jag gick upp så okristligt tidigt.
På tal om okristligt så håller jag på att rita en serie om Adam och Eva och Adams första fru,är chockad sedan Joel berättade om henne.
Föresten på första bilden ser ni min mammas docka,som brukar hänga på min köksvägg,jag kallar henne såklart Kersti!
tillväxt och harmoni
idag är det väl din dag!
Linda Spåmans hem för katter med sorgliga levnadsöden.
katten
goodnight dreamer
Nu tänker vi på det svarta torpet lite tycker jag.
the plague
Kanske måste rita lite mer skelett,kom ju på den bästa boken,"Skelett som en plätt" fast det var Joel som kom på titeln!
Fast egentligen sitter jag mest med ett brinnande ansikte och försöker slutföra succeboken BRF Ensamheten.
Man kan kanske kan säga att det är detta som händer när jag tappar bort mig under arbetets gång.
Jag vill inte vara en sådan som har svårt att slutföra saker,men jag har ju en tendens att vänta in i det sista med allt,och gärna då också påbörja något nytt för att maximera känslan av att känna mig kvävd och trängd(av andra självklart,inte av mig själv,varje telefonsamtal ett oväntat krav)
Men ni säger ju så lite så jag bara fortsätter väl då.
Skelett som en plätt
