osjälvkritiskt tänkande!

Idag tänkte jag skulle vara ett bra tillfälle att börja rita min nya tarotkortlek eller överhuvudtaget rita på min bok som jag påbörjat,tre sidor är klara.
Så frågan är om jag ens kan säga att jag påbörjat det projektet,just vad gäller bokprocessen så tycker jag i och för sig att det kan finnas mening med att ljuga för sig själv och säga att det är något man håller på med.
Också som en besvärjelse eller affirmation inför framtiden.
Alltså bort med självkritiken.
Självkritik har jag ju aldrig haft,jag möter ibland människor med konstnärliga ambitioner som söker stöd i någon slags gemensam kamp kring självkritiken.
Särskilt kvinnor vill att man ska hjälpas åt upprätthålla detta självkritiska tänkandet tycker jag,och det kan ju även gälla andra ämnen,som kropp och realistisk tankeverksamhet.
Har aldrig tänkt att det här/jag duger inte däremot kan jag ibland känna att jag borde gjort mer,jag kunde gjort 100 stycken istället för en.
Men det här var kanske bara ett sidospår som jag utvecklar en annan dag,nu ska jag påbörja något.
 
 

Börjar denna vecka nu!

Har arbetat helt overkligt mycket den senaste veckan,som spådam mer än konstnär men det är något jag bestämt mig för att inte ha en inre konflikt om mer,utan jag accepterar bara...
Jag har haft några verkligen intressanta dagar och möten och kände mig inspirerad när jag vaknade,ja sen försvann väl det någon gång vid 10.30.
På Måndagar gör jag alla tråkiga grejer som rör mitt företag,dvs allt som ger mig ångest,kanske borde förflytta det till Fredags eftermiddagar?
Överhuvudtaget tycker jag det är oklart varför just måndagar ska vara så exploderande livsbejakande?
Nu ska jag jag i alla fall limma några pärlor på en docka,rita på min bok och titta på The Walking dead.