Lösningen på livsleda!!!

Det här meddelandet är bara till dig som sökte efter lösningen på livsleda i denna blogg-jag är smickrad,men har inte hunnit skriva detta för hela förra veckan var jag kapad av bottenlös svärta.
Igår läste jag en krönika nån skrivit om att man skulle säga att man var psykiskt förkyld när man inte orkade stiga upp på morgonen och man vägrade vara ärlig mot sig själv och säga vad det egentligen handlade om,kan det vara feber?
Förstår fortfarande inte riktigt poängen med en sådan medioker beskrivning på den inre håglösheten.
Om man bara är psykiskt förkyld vad är det då att jämföra med om man har psykisk Ebola?
Äh ta en Atarax.
Själv löser jag ju livsledan på två olika sätt,båda går bra,det ena sättet är att gå in i mig själv och arbeta med dockor,dockor är ju min hobby kan man säga och har inget med mitt konstnärskap att göra.
Tiden flyger iväg.
Det andra sättet är utlevelsen och det kan ju vara farligt så detta begränsar jag till max en eller två gånger per månad.
Fast förlåt mig jag tänkte ju skriva lite om livsledan som jag tycker egentligen endast handlar om hur jävla tråkigt det är att vara människa i denna moderna värld,jag säger bara fönsterkuvert.
Men fönsterkuvert är ju inte ens limbo på livsledan "Abandon all hope, ye who enter here.".
Detta påminner mig föresten om att jag hade en helt surrealistisk upplevelse i Kungsbacka i Torsdags,jag var inbjuden för att tala om min kortlek,det var andra som talade också som hade gjort bildspel med såna där carpe diem bilder med stora manshänder som håller babyfötter,ett finger som ritat ett hjärta på stranden,solnedgångar...
Jag skojar inte ens,detta var på riktigt och de talade om synergier,innovation och att bli inspirerad och få energi,de verkade mycket välmående så jag förstod inte vad de behövde all den här energin till.
Jag är osäker men jag tror även det talades om att dricka gröna hälsodrinkar,men jag kanske hallucinerade då.
Men jag erkänner jag blev lite avundsjuk,jag måste börja leva lite mer som man lever i Kungsbacka,jag kan helt se mig själv flytta dit.
Hur som helst så träffar jag ofta sådana här människor som verkar leva för att övertyga sig själva om att de lever i ett kreativt flöde,och så håller de på med scrapbooking.
Eller så är det jag som lever i en mentalt scrapbookingalbum.
Nej nu var jag oväntat hård mot scrapbooking,men påminn mig gärna att berätta om när jag tillbringade en dag på en scrapbookingoutlet.
Det bästa rådet jag har fått,som jag fick när jag varje dag tänkte gå upp och hänga mig på vinden,och det går att applicera även på ledan det var att "Gör vad som helst för att bli glad,köp droger,köp hemelektronik..."jag ska kolla det korrekta citatet i min bok Kötthuvudet som handlar om meningen med livet blandannat.
Men nu tänker jag att mitt bästa råd skulle kunna vara "flytta till Kungsbacka där verkade alla vara på riktigt jättelyckliga".
 
 

Kort information

 
Jag ångrade att jag skrev att jag aldrig är sjuk,för efter det har jag varit sjukare än någonsin,förmodligen bara för att jag uttryckte mig så nonchalant.
Har nästan bara legat i min säng,min enda kontakt med omvärlden genom Yogi-te meddelanden "Progress is equal to the effort you put into something",är budskap jag fått.
Jag arrangerade i och för sig en litterär afton tillsammans med Spättans Antikvariat som var spektakulär,men tog inga kort på detta så det har kanske aldrig hänt...
Men Lena Junoff kom dit och sjöng och talade och jag har ju inte ens talat om Lena Junoff med er men ni måste köpa hennes bok!
Och lyssna på radiodokumentären om henne:
Eller ni måste ju inte göra detta men ni missar något för Lena är en fantastisk människa,inspirerande,begåvad,spännande och rolig med tusen häpnadsväckande historier,några väldigt sorgliga med.
Även min nya vän Malin Biller kom och berättade om sin nya bok om Gustaf Fröding,Joel Christensen läste ur sitt poesifanzine(som mitt poesiförlag ger ut) Hanna Chawki och Maria Kask och hennes pianist Tomas Edelgård spelade Cocktailhits.
Nu ska jag trots min sjukdom(som jag inte kan berätta mer än så om för jag äcklas av att tala om förkylningar det ger mig lika mycket ångest som när människor ofiltrerat talar om sina drömmar)ägna mig åt den här gråa masken på bilderna ovan.
Den levererades hem till mig i förra veckan,och tillhör ett mycket märkligt konstprojekt jag ska vara med i,jag återkommer nog till detta snart,men nu ska jag väl titta lite på den och komma på något begåvat.