Emotional Reunion with Chimpanzees

 
Tänker på apan Koko idag,som dog den 19 Juli i år efter ett långt liv i fångeskap,fast hennes kidnappare lärde henne teckenspråk,såg en film på facebook där hon skickade en sista hälsning till mänskligheten.
-Jag är en blomma sa hon blandannat.
Hon sa också att människan måste sluta miljöföstöra,starkt material alltså.
Men hur kunde Koko veta och säga detta?
Gör skrivbordsarbete ,och googlar Koko fakta.
Stackars Koko som blev en ofrivillig talesfigur för empati och medkänsla,även om det är en verkligen söt film när hon träffar kattungar.
Tänker också idag på min vän som är borta för alltid ooch det är som bekant  en väldigt lång tid.
Varje dag från och med nu är bara ytterligare ett bevis att allt hopp är ute,du kommer inte ringa till mig igen,vi kommer inte ses igen,vi kommer aldrig tala mer.
Nu ska jag sätta mig in sociala avgifter.
 

Det blir bättre dag för dag.

Skulle behöva göra några olika dödligt tråkiga punktinsatser i mitt hem som att plocka upp alla kläder jag hade med mig till Kiviks marknad som jag slängde ut på golvet direkt när jag kom hem.
Hittade tex inte knappt den här kameran som jag tog det här kortet med pga för många magiska plagg på golvet.
Kanske bara borde gå och bada istället,det är ju det nya viktigaste i mitt liv,att bada varje dag.
Jag saknar tivoli livet men fylldes ju också av ny livskraft som jag trodde gått förlorad för alltid,tänker kanske inte att livet är ett äventyr eller måste vara det men jag tänker att mitt liv är bra.
Eller det blir bättre och bättre dag för dag som man säger.
Jag accepterar,det och att bada är det jag gör aktivt.
Apråpå att acceptera så fick det ig att tänka på det här underbara klippet!
 
 
 
 

osjälvkritiskt tänkande!

Idag tänkte jag skulle vara ett bra tillfälle att börja rita min nya tarotkortlek eller överhuvudtaget rita på min bok som jag påbörjat,tre sidor är klara.
Så frågan är om jag ens kan säga att jag påbörjat det projektet,just vad gäller bokprocessen så tycker jag i och för sig att det kan finnas mening med att ljuga för sig själv och säga att det är något man håller på med.
Också som en besvärjelse eller affirmation inför framtiden.
Alltså bort med självkritiken.
Självkritik har jag ju aldrig haft,jag möter ibland människor med konstnärliga ambitioner som söker stöd i någon slags gemensam kamp kring självkritiken.
Särskilt kvinnor vill att man ska hjälpas åt upprätthålla detta självkritiska tänkandet tycker jag,och det kan ju även gälla andra ämnen,som kropp och realistisk tankeverksamhet.
Har aldrig tänkt att det här/jag duger inte däremot kan jag ibland känna att jag borde gjort mer,jag kunde gjort 100 stycken istället för en.
Men det här var kanske bara ett sidospår som jag utvecklar en annan dag,nu ska jag påbörja något.