skriv en text om dig själv

Den senaste tiden tycker jag mig bara få meddelanden av detta slag att jag ska leverera textmaterial om mig själv eller ideer,som jag förvisso vid något tillfälle sagt ja till att göra men vet inte människor att jag är just nu inte en människa?1
Andra meddelanden jag får är sådana med praktisk information,dem läser jag inte utan öppnar bara det är nog därför jag lever det här sista sekunden livet hela tiden.
Jag skulle ju kunna skriva en text om mig själv just nu faktiskt,idag vaknade jag en gång till och tänkte nej jag kan inte leva med mig själv mer,jag måste söka hjälp,så jag ringde min läkare och fick en tid genast.
Mest minnesvärt var kanske att jag satt 30 minuter i ett ljust och vitt väntrum i en genomskinlig platsstol,andra satt på andra genomskinliga platstolar,det är en privat vårdcentral alltså!
På en storbildstv talade Malou med Henning Mankell som såg ut att vara 150 år och hade överlevt cancer,och så hade han skrivit en bok som hette Kvicksand.
Han talade om sina känslor inför att ha cancer och han upplevde att folk inte vågade hälsa som om de var rädda för att bli smittade med hans cancer.
Eftersom jag just nu inte är mig själv så ville jag resa mig upp och slita ned tvn och säga till Henning Mankell att han skulle komma över sig själv och sin egen viktighet.
Sedan kom min läkare,en man jag aldrig träffat förut med en blond hästsvans,barfota i öppna sandaler,och jag har vill jag minnas skrivit ett inlägg om när jag träffade en amerikan i Peking som hade byxor med många fickor,ryggsäck med Shibari-rep och just det öppna sandaler med nakna fötter med sprucken hud.
Kunde inte sluta tänka på hur äckligt detta är,men när jag träffar nya människor så vet jag hur man uppför sig det är bara med människor jag känner väl som jag beter mig hur som helst.
Hur som helst på hans rum satte jag mig i en annan genomskinlig fåtölj och talade om mitt fall.
Kommer inte ihåg vad han hette men vi kan kalla honom Lars,Lars såg med död blå vattnig blick på mig,och bad mig beskriva mina besvär.
Mina besvär är dessa:Jag vill dö,jag vill förstöra alla mina relationer,driva saker till sin spets,säga att det är bäst att vi aldrig ses mer,jag är handlingsförlamad,jag har inte tid att vara handlingsförlamad jag tror att alla vill mig illa jag har jättedålig smak,igår var jag tillexempel ute iklädd jordklotets fulaste kombo rosa manchesterbyxor och en gul mohairtröja och indianskor och leopardpäls,ingen sa till men jag bara orkade inte ta på mig något fint,tog det som låg på golvet.
Nej men allvarligt talat detta med att vilja hänga mig själv en gång i månaden är mycket smärtsamt,samt att jag beter mig som en ondskefull och nyckfull dödsföraktande främling är också direkt plågsamt.
Detta varar bara i sådär 10 dagar resten av månaden är jag mycket lycklig,och överraktiv nästan,kalla mig gärna levnadsglad
Lars bekräftade mig och sa att så kan man ju inte leva,fick ett recept.
Och jag är övertygad om att detta inte går att lösa med terapi så det behöver ingen tänka,jag har ju gått 17 år i terapi föresten så jag vet allt om allt,vissa saker önskar man ju att man inte visste.
Sedan gick jag till ett apotek och hämtade medicin,svalde en tablett och nu är jag botad.
Det var lite text om min dag,hur var det för er?

Lösningen på livsleda!!!

Det här meddelandet är bara till dig som sökte efter lösningen på livsleda i denna blogg-jag är smickrad,men har inte hunnit skriva detta för hela förra veckan var jag kapad av bottenlös svärta.
Igår läste jag en krönika nån skrivit om att man skulle säga att man var psykiskt förkyld när man inte orkade stiga upp på morgonen och man vägrade vara ärlig mot sig själv och säga vad det egentligen handlade om,kan det vara feber?
Förstår fortfarande inte riktigt poängen med en sådan medioker beskrivning på den inre håglösheten.
Om man bara är psykiskt förkyld vad är det då att jämföra med om man har psykisk Ebola?
Äh ta en Atarax.
Själv löser jag ju livsledan på två olika sätt,båda går bra,det ena sättet är att gå in i mig själv och arbeta med dockor,dockor är ju min hobby kan man säga och har inget med mitt konstnärskap att göra.
Tiden flyger iväg.
Det andra sättet är utlevelsen och det kan ju vara farligt så detta begränsar jag till max en eller två gånger per månad.
Fast förlåt mig jag tänkte ju skriva lite om livsledan som jag tycker egentligen endast handlar om hur jävla tråkigt det är att vara människa i denna moderna värld,jag säger bara fönsterkuvert.
Men fönsterkuvert är ju inte ens limbo på livsledan "Abandon all hope, ye who enter here.".
Detta påminner mig föresten om att jag hade en helt surrealistisk upplevelse i Kungsbacka i Torsdags,jag var inbjuden för att tala om min kortlek,det var andra som talade också som hade gjort bildspel med såna där carpe diem bilder med stora manshänder som håller babyfötter,ett finger som ritat ett hjärta på stranden,solnedgångar...
Jag skojar inte ens,detta var på riktigt och de talade om synergier,innovation och att bli inspirerad och få energi,de verkade mycket välmående så jag förstod inte vad de behövde all den här energin till.
Jag är osäker men jag tror även det talades om att dricka gröna hälsodrinkar,men jag kanske hallucinerade då.
Men jag erkänner jag blev lite avundsjuk,jag måste börja leva lite mer som man lever i Kungsbacka,jag kan helt se mig själv flytta dit.
Hur som helst så träffar jag ofta sådana här människor som verkar leva för att övertyga sig själva om att de lever i ett kreativt flöde,och så håller de på med scrapbooking.
Eller så är det jag som lever i en mentalt scrapbookingalbum.
Nej nu var jag oväntat hård mot scrapbooking,men påminn mig gärna att berätta om när jag tillbringade en dag på en scrapbookingoutlet.
Det bästa rådet jag har fått,som jag fick när jag varje dag tänkte gå upp och hänga mig på vinden,och det går att applicera även på ledan det var att "Gör vad som helst för att bli glad,köp droger,köp hemelektronik..."jag ska kolla det korrekta citatet i min bok Kötthuvudet som handlar om meningen med livet blandannat.
Men nu tänker jag att mitt bästa råd skulle kunna vara "flytta till Kungsbacka där verkade alla vara på riktigt jättelyckliga".