Hoppfulla hälsningar

Har ritat och levt Carravaggio-lifestylelivet,det senare helt omotiverat och onödigt livsnjuteri.
Mest av allt vill jag bara gå hemifrån,eftersom det är mycket rörigt här,och i mitt huvud med då jag sagt ja till en eller två saker för mycket.
Har alldeles för få anledningar att gå härifrån,idag möjligtvis endast för att köpa en burk guldglitter.
Men det kanske blir roligt sen.
I veckan läste jag också Lena Dunhams bok Not that kind of girl,den ligger slängd där på första bilden på golvet nånstans,jag älskade den förstås med stora bokstäver.
Där fann jag detta hoppfulla citat.
 
 
 
 

Nu vet jag att allt kommer bli bra!

Jag ska ju ha en utställning på Göteborgs Konstförening den 13 December,alla får komma (tänker att ingen kommer komma)och förutom att visa bilder ur min bok Äkta Spåman så kommer jag visa bilder ur min kommande bok Från barn till död!!!!
Och detta att få möjligheten att minst en gång varannan dag säga meningen Från barn till död,är ju mycket tillfredställande,eller nej det är nog inte ens så ofta.
Kommer ni ihåg att jag visade upp manuset här och skrev att jag skulle skicka in det och att jag skulle berätta hur det gick,det följde jag ju aldrig upp i och för sig.
Men det gick bra,och jag föreställde mig att det var en barnbok så jag skickade manuset till alla möjliga barnboksförlag,som svarade att det var ett roligt manus men passade inte barn.
Tråkigt,så då skickade jag till Albert Bonniers Förlag,som min Misslyckat självmord i Mölndals bro är utgivet på och där kommer den här boken ut på nästa år,på våren!
Och hur spännade och fantastiskt är inte detta!?!
Men detta var föresten ett sidospår,nu ska jag sova.