God Jul och förlåt!

Jag läste precis en väldigt bra recension till av min bok,förutom då att jag ägnat förmiddagen åt att ta det här perfekta kortet på mig själv.
http://www.folkbladet.nu/1753310/recension-aborttat-skildring-av-kvinnan
Uppskattade detta mycket:
Bara underkroppar och förlossningar förekommer frekvent, och blir en lika naturlig del av boken som trycksvärtan.
Nu måste jag ägna mig åt julrelaterade saker,trots att jag inte ens firar jul,så ska jag frivilligt grillas strax,några timmar i julhelgens tecken.
Men jag hatar inte ens julen längre,nu när jag tänker på det utan känner som en man som jag bet i benet en gång pga oartigt beteende,från hans sida-Nu hatar jag dig innan var jag i alla fall likgiltig!
Jag vill minnas att redan i min ungdom befästes den här universella väggbokstav-sanningen att motsatsen till kärlek är inte hat utan likgiltighet,men det tror jag faktiskt inte stämmer.
Har å andra sidan aldrig uppskattat likgiltiga människor,men är numera likgiltig inför julen.
Om du som hatar mig läser det här,förlåt.
 

Du såg mig gråta i kapellet.

Fick tillbaka den här dräkten igår,Maria lånade den för kanske 10 år sedan,jag hatar ju att låna ut saker.(Men vem älskar att göra det?)
Kanske är ett osympatiskt mänskligt drag.
En annan sak jag tänkt på och det är att jag ska sluta se så glad ut,även om just att se överdrivet glad ut aldrig varit något jag anklagats för särskilt mycket.
Men här är mitt nya signaturansiktsuttryck tror jag.