Nu är det mycket nära slutet.

Vad roligt det ska bli sen då,eller kan det vara så att jag är en människa som omöjligen kan ha det roligt på riktigt.
Jag överhörde ett samtal häromdagen,jag önskar jag kunde berätta vad jag gjorde innan och efter,men det är ingen passande text,men när jag tjuvlyssnade på ett samtal befann jag mig på mitt favoritställe i Göteborg ett damkafe på Korsgatan,lämnar inte mer detaljer än så.
Jag väntade på min vän,bakom mig satt två unga kvinnor som såg ordentliga,snygga och välklädda ut,framförallt rena inuti och utanpå.
De talade om olika lättsamma saker,och så sa den ena till den andra att det var helt otroligt att det alltid hände henne så roliga och helt oväntat spännande saker på helgen,även när hon trodde att det inte skulle hända något.
(Här såg jag ju fram emot något avundsvärt)
Hon avslutade resonemanget med att hänvisa till ett sms som hon precis fått "som nu så ska vi tydligen gå på julmarknad i helgen,det är ju jätteroligt..."
Sådan måste jag bli,en som kan njuta av julmarknader lite mer.

Äkta Spåman på Göteborgs Konstförening!!!

Jag kanske inte hade utformat detta kort såhär själv men accepterar och nu händer strax detta här,jag kommer även visa bilder ur min kommande bok Från barn till död,en ABC-bok för alla döda inombords.
Nej jag skojar såklart det är en bok som handlar om motsatsen till att vara död.
Och alla är naturligtvis varmt välkomna.

Hoppfulla hälsningar

Har ritat och levt Carravaggio-lifestylelivet,det senare helt omotiverat och onödigt livsnjuteri.
Mest av allt vill jag bara gå hemifrån,eftersom det är mycket rörigt här,och i mitt huvud med då jag sagt ja till en eller två saker för mycket.
Har alldeles för få anledningar att gå härifrån,idag möjligtvis endast för att köpa en burk guldglitter.
Men det kanske blir roligt sen.
I veckan läste jag också Lena Dunhams bok Not that kind of girl,den ligger slängd där på första bilden på golvet nånstans,jag älskade den förstås med stora bokstäver.
Där fann jag detta hoppfulla citat.