kovergenser #2

Jag tänker att vara med i en grupputställning är som att vara med i en antologi,det är otillfredställande för egot,men det kanske är sammanhanget man ska uppskatta?
Och det gör jag ju för ni ser ju att jag är omgiven av fantastiska konstnärer på den här grupputställningen jag deltar i som har vernissage ikväll på Galleri Nevven,Bangatan 10 i Göteborg.
 
Men jag kan inte sluta tänka på vad min bästa vän Joel sa(alltså en av mina 10 bästa vänner)om mitt verk som jag lämnade in -Det är ju väldigt fint,men jag har sett bättre av dig....
Det kanske jag inte borde skriva här och jag blev förstås otroligt stött pga att jag inte tål kritik,men jag tycker om verket och det är kanske inte allt som räknas.
Nu ska jag fortsätta bygga scenografi och det har jag ju inte ens visat någon bild ifrån men kanske gör det sen.
 
 

i vattnet av linda spånman

Detta var ju väldigt roligt ändå,trots felstavning.
Nu ska jag strax försvinna iväg in i mitt kontor för att göra något övermänskligt.
Ska färdigställa mitt manus som ska bli en bok,är utomhus just nu vilket i och för sig är emot reglerna men jag var tvungen att handla några saker för min överlevnad.
Jag saknar redan livet.

du är inte välkommen!

Som vanligt dokumenterade jag mycket dåligt,men tog i alla fall dessa bilder frånmin och Esters utställning,och nu är jag också hemma.
Men om vernissagen kan man säga att det var mycket lyckat och att få vara med Ester är en ynnest.
Idg ska jag vara tarot handledare åt en främmande människa som mailade mig häromdagen,tänkte inte svara alls först det är så jag numera behandlar allt jag är ointresserad av,övar mig på detta nonchalanta beteende.
Men en oklar känslostund så besvarade jag alla möjliga meddelanden i min inkorg och känner mig nu trängd och obekväm.
Nej är ju alltid svaret på allt,det har jag ju skrivit om tidigare,förstår inte mitt bejov att vilja tillfredställa människor,jag gillar ju inte ens människor.