Pingis med Döden!

Var ska jag börja,jag har haft ett event i min växtbutik med det talande namnet Pingis med döden,lite såhär såg det ut.
Och jag älskar det här projektet,så roligt och så älskar jag också pingisbordet,och Döden med!
Sedan är jag väldigt exalterad över att Pingis med Döden blivit bokat tills imorgon kväll på ett företagsevent!
Hoppfullt på så många sätt.
Här ser ni ju också att det har kommit in lite växter i butiken,och herregud innan jag glömmer på Fredag kommer det ett skott från en Hibiskus som stått på Mao Zedongs kontor i Peking.
Känner att jag måste köpa ett växthus i guld till denna växt!
 
 

ordningen återställd

 
 
 
 
Har haft en väldigt intensiv arbetshelg som började i Fredags med att jag var spådam på Kulturnatten och inuti oktagonen på Konsthallen,jag tog med några dockor dit som ni ser.
Och de tänkte jag skulle få föreställa tarotkortet Eonen,fast följare av denna blogg vet ju att de är skapade till ett annat tillfälle.
Men jag har faktiskt tänkt att de är några slags själens vakter.
Träffade så många fantastiska människor och hann inte ta ett enda kort på själva spådomsupplevelsen pga köbildning,men jag har ju minnet ialla fall.
Sedan så hämtade jag ju hem de här figurerna och nu står de här!
Odrningen är alltså återställd.
Nu ska jag alldeles strax på ett spännande möte med en kvinna som samlar på dödsannonser!
 

Nu har det hänt!

Det är väl ingen riktig affär utan ett klistermärke på fönsterrutan.
Men är det en affär,det är oklara frågor ,men adressen är Barlastgatan 3,i Göteborg kanske jag ska tillägga.
Ett sista vilorum.
Även om jag måste säga att jag är helt outvilad trots att jag byggt ett mindfullnessrum inkl gröna växter.
Imorgon kommer jag vara i det här rummet mellan 12.00-16.00,kom gärna förbi,min plan är ju att vara där varje dag,men nu har jag ju två andra arbeten också,varav ett jag måste ägna mig åt ganska mycket idag.
Som spådam på Konsthallen ikväll 19.00-23.00,och jag skrev ju nedan att det var en höjdpunkt i min spådamskarriär och det är ju sant.
Men mest av allt så fick det mig att komma i kontakt med den känsla jag fick på mitt första besök på Göteborgs Konsthall,och jag gör en grov gissning att jag kanske var 16 år då och besökte Hermann Nitsch utställningen.
Inte mitt första möte med konst men ett av mina första möten med konst jag blev intresserad och omskakad av.
Och detta hade jag nästan glömt bort...
Men det är ju som man säger en helt annan historia
Jaja kanske ses vi här eller där.