Sobril ett två tre
Hej då Barents hav.
vart är kniven till brödet
Har haft en weekend i verkligheten,dag och natt,vetskapen om att jag snart kommer befinna mig på andra sidan jorden gjorde det uthärdligt,tänkte på att vissa måste leva i verkligheten varje dag,och kände mig lycklig lottad.
Och naturligtvis rörd över mig själv och den stora insikt
jag har haft det overkligt tråkigt.
liv och död
I April så ska jag delta i en utställning med den eggande titeln liv och död(jag kan ljuga nu men jag vill minnas att det var så) på Mölndals museum.
Fast just nu är det ju ingenting.
Lopi,Casi och blommor.
Har fått Askungen händer också,det finns ingen hejd på sorgligheterna just nu.
Det enda bra med denna dag var att jag hittade detta vackra papper.
Och blommorna då förstås,de kan jag ju vara glad över med.
Misslyckandet
Vaknade med en stark känsla av misslyckande,mitt misslyckande,jag en misslyckad person,vilken tragedi,har ringt mina vänner för att söka sympati fick tala med ett barn,hörde ingenting,lade på och grät lite.
stackars mig.
Kanske började det hela när jag insåg i går kväll att jag saknade vitt tyg och därför inte kunde sy några Sobril,misslyckande.
Och snart ska jag gå och arbeta och det betyder ju att hela denna dag är misslyckad.
Min enda glädje är gåvan ovan som kom med posten,ett hår i en röd låda,topp tre bästa gåvor jag någonsin fått.
Men en klen tröst nu när det är så synd om mig.
SN10
lysande utsikter
blåser i det egna hornet
Jag kom nyss hem efter en mycket mycket lång dag och hade fått detta fantastiska brev,jag älskar ju brev och jag älskar ju smicker.
Tyvär också det enda jag bjuder på idag.
Cydonia oblonga
Söndagsångesten
Vaknade med ångest över att jag skrev att jag var för gammal för broccolin,världens tråkigaste människa säger kanske så,så nu går jag på kalas med halsbandet och tar även med mig en mjuk kniv,den mjuka kniven kan ju vara världens bästa gåva föresten.
Och den mjuka Stilnocten med.
Broccolin
Kom precis hem från mitt hotellarbete,skyndade mig för att göra klart broccoli halsbandet,fast nu när jag ser det får jag en känsla av att tiden då jag bär ett broccoli halsband är förbi.
Tacos halsbandet med,är det ens en ide att göra gröna ärtor halsbandet?!?
The banana boat song
Min vän Jesper skickade denna till mig idag eller igår kanske,tiden meningslös efter det,jag kan ju likaväl kasta in handduken eller vad säger man.
Jag dör avundsdöden men ska försöka fortsätta framåt ändå.
Min mamma besökte mig och jag höll ett brandtal om hur fantastiskt livet är,mitt liv,och gav henne min bästa bok,som hon ska läsa på sin Teneriffaresa lovade hon.
Jag har skrivit om denna bok förut men ord kan nog inte beskriva denna boks betydelse för min personliga utveckling.
När jag är i djup kris,och det händer ju regelbundet då läser jag i denna valfritt kapitel,Joan Collins har gått igenom allt men mest njutit.
Ett mycket inspirerande kapitel är när hon delar med sig av sitt bästa skönhetsråd(det om att om det inte finns något att smörja in ansiktet med använd smör)och träffar Harry Belafonte på en söderhavsö.
sen har jag målat klart denna tavla och är mycket nöjd och också påbörjat ett beställningsarbete som ser ut lite såhär.
Kanske inte passande i denna barnvänliga konstblogg.Men jag blev oerhört nöjd.
Fast ändå kommer att gå och lägga mig för att sova och bli jagad av den här.
Kvinnokonsten
Fick en sådan bra ide,eller det var en gammal faktiskt,fast jag är orolig att det blev kvinnokonst?!
Jag håller ju på att formulera en bra tanke kring detta fenomen som drabbar mig hela tiden,allt jag gör blir kvinnokonst,måste börja måla tåg eller bilar,mer neutralt.
Tog ett annat kvinnokonstverk på en utflykt,från mitt hem till någon annans,en annan kvinna.
Sen som den kvinna jag är så tittade jag på en man,joel som hoppade hopprep,jag hade ju kunnat göra massor av kvinnokonst under tiden,tid jag aldrig får tillbaka alltså.
Det svarta torpet.
Träffade min pappa och talade om Det svarta torpet,en parafras på Lisa Sandströms vita torp.
Behöver bara ett torp nu.
Fick denna av Ylva också idag och tänker att jag måste ge mig av med cirkusen.
Den narcissistiska personligheten
Igår hade jag och Jeanette en vernissage med vårt dubbelgångarprojekt som vi ägnat oss åt i två år,det blev mycket fint även om bilderna konkurrerade med en galen boktapet.
framförallt var det en mycket fin dag och senare kväll.
Jeanette ville att vi skulle klä oss i rekvisitan,som mest består av paljett blusar och tantperuker,fast jag älskar verkligen de korta damhåren och de klär ju mig så bra,men kände mig ändå skeptisk till maskerad vernissage.
Men jag bjöd på en kompromiss,här är förvrigt min pappa och hans underbara flickvän.
Människor helt främmande dök upp och tittade på största allvar på dessa bilder.
Denna lilla men starka utställning kan man se på Mornington Extravaganza hotell i två veckor till om man vill.
