Young tofu

 
 
Mötte en hund som bor utanför oss när vi gick ut för att äta harben.Eller det var bara jag som skulle äta harben,det vattnades i mun till och med,Joel är ju vegetarian.
Dock meddelade servitören efter att vi väntat en stund på maten vi beställt att young rabbit legs where not possible,samtidigt kom Joels magical golden tofu in,en rätt strösslad med räkor.
Besvikelsen.
Sen blev det lite sådär.
Jag möter ju alltid människor(män) här som bara måste berätta/visa mig till det absolut bästa stället med det ena och andra,en del av mig vill hemfalla åt självskadebeteende,men idag tänkte jag själv börja säga att alla ställen där jag ätit på har det bästa det ena eller andra.
Som här ovan ser ni de godaste nudlarna jag någonsin ätit,om jag bara visste vad restaurangen heter så kunde jag ju tipsa alla som ska till Peking om detta.
Detta är den sötaste blomsteraffären som ligger i Andingmen nära där man kan äta de bästa nudlarna någonsin,jag tror den heter "Enjoying life".
Sen träffade vi den här pojken som borstade tänderna blev handlöst förälskad tog en suddig bild.
Innan vi såg honom så drack vi drinkar i en röd trång bar som bara spelade Blur,och när vi kom in "Youre so great" och det är ju en av världens bästa.
Överallt odlar man växter och detta måste jag också börja med på min takterass känner jag.
Sen såg jag detta,en rörelse där man kan dreja,på gatan,och det verkade svårt att få en tid.
Och nu är dagen slut vilken sekund som helst!
 
 
 
 
 
 
 

moral education

 

Jag skrev ju att jag skulle äta pannkakor och köpa en peruk men det kunde jag ju inte utesluta Joel ifrån och väntade tills han kom hem från sin skola.(alltså för att det är så roligt att få vara med mig)
Vi tog en taxi som åkte en mycket lång omväg jag fick ett inre taxisammanbrott,och skrek högt,inombords då.
Detta är en friterad bananpannkaka,den kanske inte ser ut som det godaste någon ätit men jag har längtat.
Var också osäker på om jag kunde besöka Chocolate igen(kunde inte sluta tänka att de skulle komma och säga vi vet att du kastade en biljardboll på pälsmannen)Jag verkar ha blivit en worrier hela tiden numera,jag frågade Joel igår om han låste dörren han mindes inte ,inte jag heller ifall jag låst dörren,sedan oroade vi oss tillsammans ,åkte dock inte hem men kände oron.
Sedan detta med att Vesslor kan komma in i hutongen jag trodde råttor men tydligen "those small animals" är vesslor,hur är dem att ha att göra med?
Någon som vet!?
Här är min station.linje 5,har alltid hållt mig till linje 2 innan,en ny grej att worry about.
Jag upptäckte detta bra ställe,jag vill vara en god citizen.
Denna bild blev jag mycket mycket nöjd med.
 
Jämte detta hus bor vi!
 
 
 
 

 

38

 
 
Jag fyller år idag,med andra ord den viktigaste dagen på året,dagen jag tar mer allvarligt än alla andra.
Vaknade ensam nyss med ryggskott på våning två i en hutong i Peking,lyssnade på duvor som kurrade i duvslaget på taket bredvid,två kvinnors samtal om något jag inte förstod ett ord av,kinesisk marschtechno som han som skalar vårlökar till restaurangen lyssnar på,tutande mopeder plingande cyklister och småhundar som skäller.
Magiskt alltihopa.
På min födelsedag får jag köpa vad jag vill och äta vad jag vill,en regel jag förvisso applicerar på alla andra dagar också när jag tänker efter men extra mycket njutning måste det vara.
När jag rätat ut mig så ska jag gå på fotmassage,äta harben och ryska pannkakor och köpa en gul peruk och dricka vin på min terass,det låter väl ändå som en ok födelsedag när man är långt borta från alla man älskar och gärna skulle vilja bjuda hem på tårtor.
Vem vet jag kanske till och med köper ett par skor!
För övrigt så ogillar jag att åldras,mest för att jag inte vill dö,för att jag inte vill att det här fantastiska någonsin ska ta slut.
 
 
 
 

Genitals gallbladder kidney

Igår skrev vi på ett kontrakt,på kinesiska,eftersom jag är en worrier så misstänker jag att vi nu är livstidsbundna till den här i och för sig magiska hutongen vi numera hyr.
Den ligger nära tunnelbanestationen Beixinqiao och nära Lama templet och nära allt möjligt.
Och är en tvärgata till Guijie också kallad Ghoststreet,pga alla spöken som finns här(kanske).
När vi skrivit på kontraktet så åt vi en middag på en muslimsk restaurang och komplimerade varandra för att ha tagit oss igenom dagen så artigt och uthålligt.
Vi är alltså Joel och jag,Joel har väl skymtat förbi här ibland mer frekvent förut när vi var tillsammans men nu är vi bästa vänner,som råkar dessutom vara på en resa tillsammans.
Och jag tänkte ju genomföra min kbt metod på honom,men skrev ju igår att jag själv drabbats av en shoppingkasse i plats med tegelstenar i.
Livet här kan ibland vara mycket ansträngande för den inre och yttre friden.
Just det tillbaka till detta med kontraktet,när vi lämnade restaurangen så sa Joel att han hade glömt kontraktet,och vände därför om för att hämta det,själv var jag just då fast i en korsning,ett vägskäl blandannat och så vidare.
Kontraktet låg kvar.
 
Här kan man gå över ifall taxin stannar på fel sida,det verkar den göra trots mitt klanderfria uttal,nej jag skojar bara min kinesiska lämnar fortfarande en del att önska men jag älskar att liksom lyckas ta mig fram ändå.
Obs gäller inte detta när jag försökte köpa insomningstabletter häromdagen,mitt bästa ips kanske är att inte förlita sig på det internationella kroppsspråket.
In på denna gata,som ni ser så var vi på Ikea,jag smsade Adam innan om fonetisk information och det lyckades,på Ikea satt hela famijer och livsnjöt i uppbyggda rum,tittde på storbildstvapparater som visade fyverkerier och spelade jättehgt Stairway to heaven,olika kinesiska kärlekspar stod och grälade,jag förstod precis när Joel varit försvunnen i 45 minuter för att hämta det perfekta kuddöverdraget.
Sedan går man hit,ska ta mer bilder för man blir helt överväldigad de 300 meterna in fram till denna port.
Här är alltså vår tvåvåningshutong med takterass!!!
Den saknar allt utom säng med en mycket skön madrass,och efter tidigare kinaupplevelser är en skön bäddmadrass något jag prioriterar.
Utsikten från bottenvåningen,grått kanske ni tycker!?
Vår granne bor där,enligt Rose vår landlord så är det en "American who refuse to speak Chinese!"
När man låst dörren tre gånger,mycket viktigt!Så kan man vara i ett rum med ett kök och en bäddsoffa som jag tänker att alla ni som ska komma och hälsa på ska sova i.
Jag menar hälsar ni inte på nu i det mest perfekta Pekingklimatet i den mest charmanta hutongen i det mest fantastiska område så behöver ni aldrig hälsa på!
Föresten med denna utsikt ska jag rita min bok Äkta Spåman.Man kan också gå ut genom den bruna dörren då kommer man hit!
Och ser det här.
Man kan även se mina två hus till vänster jag letar alltid efter dessa två torn när jag är vilse,idag inte en helt klar dag som ni ser men jag tycker såklart att detta känns mycket tryggt.
Vi ska naturligtvis äta alla våra frukostar på denna takterass.
(Walter,Kersti,Bengt,Ylva(ta med Jennika!),Rebecka,Maria,Lisa och Henrik eller någon annan ni får också vara med om ni vill)
Nej nu orkar jag inte exotisera kring detta mer,här ser ni mina misshandlade fötter,jag har ju bara tagit med mig ett par skor?!
Tänkte jag skulle köpa massor av nya skor här,är ju trots allt i skohimlen,hittade ett par fina i flockad mossgrön sammet som efter 10 minuters användade skar sönder mina fötter,haltar numera,har säkert även fått ryggskott,det känns så.
Ok detta sista var överflödig informaton.
Föresten Walter mitt wechat fungerar inte tillfredställande du får gärna maila mig lindaspaman@gmail.com
Alla andra får också gärna maila mig,jag älskar ju brev!
 
 
 

Uppdrag Singapore

 
 
 
 
 
 
Jag har ju tidigare talat om min kbt-metod för att bota panikångest blandannat jag antar att det ödets ironi som nu drabbat mig,dvs att jag går igenom en logistisk prövning i fjärran östern.
Är prövad på alla sätt det går,inklusive skomässigt.
Återkommer.
Och bara för att ni ska förstå så tog det mig ungefär 2 timmar kanske mer att lägga in de här bilderna,nu ska vi flytta till en hutong där jag bara kan föreställa mig en mängd olika variationer på mittensrikeproblematik.
 

Why not Style?

Efter en mycket lång resa anlände vi till Peking,jag hade varit företagsam och bokat ett hotell och inte känt mig frågande inför konfimeringsmailet där det stod Thank you for booking fashionmodel star hotel room.
Hotellet ligger föresten mitt över gatan till butiken Why Style?
 
Fashion star rummet var inte klart när vi kom fram och elektriciteten var frånvarande men tur att det satt männniskor med ficklampor och punktlyste så man inte kände kände att man famlade i mörkret,synd om han som var mänsklig hiss.
Vi ombads komma tillbaka om en timma kanske två kanske tre kanske fler,det var ett not so long moment,
När vi sedan efter flera timmar av planlöst ätande kom tillbaka tog jag ett avslappnande bad.
Badkaret placerat smakfullt framför tvn och även sängen,Why not style.Men jag älskar ju detta såklart,kan vara det vackraste jag sett.
Sedan följde några timmar av lägenhetsvisningar det ena mörkare än det andra,vaknade nu mitt i natten här och tänkte,är small animals så farligt ändå,och vilken sorts djur menade han.
Såg dessa vackra som dansade till Tyrolertechno i Raffles city,älskade.
På väg till Pekings "bästa" dumplings,Mr Shi nära Drum and Bell tower såg jag detta,kände jag är hemma igen!
Sedan hittade vi Mr shi och jag tappade fokus,men innnan det hände såg jag dessa.
 
 
 
 

Är på en flygplats.

Är på en flygplats.
Dricker ett glas vin talar med Joel om twitter kommer fungera eller inte(ånej.)Läser Rebeckas blogg en sista gång på längehttp://rebeckaahlund.wordpress.com/ och nu hade jag glömt av hur man fick det sådär snyggt med bara namnet,(Ylva om du ändå vore här)!
Jag ska rita en bok,jag har en månad på mig ungefär.
 
 
 

one day one life

Maria upplyste mig precis om att hon var en kinesisk nyhet och detta gör mig så lycklig!
Detta var föresten sångerskan jag skrev kunde orsaka missfall men var mycket tjusig,one day one life alltså.

Boy next door seeks adventure

En bra sak förutom att inte sova med dödskallar målade på händerna alltför nära ansiktet är att inte vara ute jättesent utan kort till porten hem.
Jag känner att mina brott mot samhället håller på att växa,men jag är ingen dålig människa det är jag inte alls.
Maria säger att hon bara behöver sova bara tio minuter,jag hatar att jag måste vara den ansvarsfulla just nu,det rör sig om sekunder från att även jag somnar bara tio timmar eller nåt.
Igår fick jag föresten för första gången en falsk 50yuan sedel,jag blev glad,äntligen all oro jag exponerats för under åren händer äntligen,watch out for those...jag tror det var cykeltaxi från Ryska marknaden!
Rätt åt mig kanske efter all postkolonial färd i röd droska .
Sedan kom vi hem och såg detta,någon har stulit saxofontomtens saxofon.
Saxofontomten är oerhört populär i Beijing,i alla hörn står han och spelar på sitt instrument.
En sak till jag är verkligen ledsen över att åka hem nu,jag älskar att Maria har varit här,jag älskar Beibei och Nancy och några andra,dagen igår,de andra dagarna.
Alla fantastiska människor jag mött från hela världen,nu ska vi åka hem till Göteborg och möta människor från Göteborg,fast jag längtar ju efter några där också...
Men känner ändå alltid efter en resa hit att livet känns andefattigt,ensamt och tyst.