an enterprise believable in price

Nu är jag hemma igen,efter spännande och dramatiska hinder,som att jag missade planet i shanghai och sedan kom ett oväder,satt jämte en man på planet som sa att det var så synd att kineserna inte talade det stora världsspråket Engelska bättre.
Det hade varit enklare att beställa på restaurang då,kände att jag ogillade honom starkt och bytte plats.På min nya plats läste jag att Buddy Holly & the crickets låt Thatll be the day är allas favoritlåt när de flyger medSAS
Själv måste jag lyssna på Easy lover med Phil collins när jag flyger(annars får jag otur)
Rimligt jag vet!
Easy lover är ju en väldigt bra låt förutom detta med turen som kommer med den,fast den får mig i och för sig att tänka på bedagade solbrända italienska män med guldkedjor som trasslar in sig i ett grått brösthår,och kokain.
Båda kan vara underhållande såklart.
Jag missade inte planet pga att jag var ute hela natten,jag tror ju själv att det var Kina som sa tillmig att inte åka hem.
Hade ett så fint ögonblick på flygplatsen,jag har jualdrig missat ett plan i hela mitt liv,jag tänkte att det kommer ordna sig men efter en stund verkade det mörkt för det var 1 Maj och det skulle vara en fyra dagars helg och ingen svarade i telefon,jag grät lite,och ur en högtalare spelades The Smiths Please please let me get what i want,överhuvudtaget var det en mycket märklig sentimental spellista på flygplatsen.
Jag grät lite fast egentligen var jag exalterad,jag tänkte att detta är min chans nu stannar jag här och åker aldrig hem igen!
Två unga kineser en man och kvinna kom fram till mig och tryckte servetter i min hand och sa "Dont cry",älskade såklart Kina just då mer än nånsin.
Älskade livet med,kommer ju vara entusiastisk nu i sådär 2 veckor och sedan förvandlas till nihilist.
Det började idag när jag såg detta:
Typisk bild från mitt liv,jag bor föresten uppför den här backen bakom cyklisterna med likadana hjälmar,och om det inte framgår så regnar det,lågintensivt.
Hur ska man kunna acceptera detta när det här finns:
 
Ok inte hunden i buren då,ifall nån djurvän reagerar här.
Hur som helst så reste jag hem men fastnade i Köpenhamn ett dygn vilket också var intressant,alla var otrevliga förutom en man från Texas som arbetade med olja.
Men egentligen borde jag inte rest hem,jag borde stannat jag sökte ett jobb två dagar innan jag missade planet.Jag intalar mig dock att jag var tvungen att resa hem för att jag bestämt det,och för att min vackra bok har kommit,idag utförde en annan tur-ritual jag gick och köpte ett exemplar av boken i Akademibokhandeln i Nordstan.
Att jag har gjort en bok som heter "Från barn till död" är ju kanske det roligaste med denna bok,men den är ju mycket tjusig och rolig rakt igenom,kan tyvär inte vara falsk blygsam i denna fråga,den är perfekt!
Jag hann även träffa Hanna och hennes lyxhundar som dricker vatten från källa endast,jag har kommit på att jag blir varken berörd av hundar eller spädbarn,känner ingenting,inga djur,förutom apor då.
Måste köpa en apa.
Jag är ju på väg till Stockholm och seriefestivalen på Kulturhuset där och har byggt scenografi,
och sytt ett tält som jag påbörjade i Shanghai.
 
Mest känner en stor tacksamhet och lycka över att ha fått ta del av den upplevelse jag fått vara med om,jag tänker nog inte med ord beskriva den alls utan bara njuta av upplevelsen.
 

tumblr-visdom från mig till er

Jag ska ju snart åka hem,det är min nuvarande plan i alla fall men jag tänker också mycket på att jag skulle kunna  åka någon annanstans,men ska försöka agera korrekt och göra det jag borde.
På lördag ska jag arrangera en öppen studio och skapar därför just nu en kuliss till detta.
Som kanske kommer se ut såhär.
Nu har jag ju fäst mig vid människor här så jag tycker det är hemskt sorgligt att jag ska åka härifrån,jag älskar ju tydligen människor,hävdar ju gärna motsatsen.
Överhuvudtaget har hela den här upplevelsen har varit väldigt märklig,och helt fantastisk,häromdagen kände jag mig som Beyonce när hon filmar sig själv och gråter och frågar Gud varför han har valt henne,varför får jag vara med om det här(alltså livet)?!
sedanför jag är lättrörd just nu tänkte jag att det är ju helt otroligt att jag får vara med om mitt liv och att jag har  ett jättefint liv och jag älskar min familj och mina vänner så mycket och får göra roliga saker varje dag...
Ja ni hör ju!
Jag har ju också verkligen ett liv jag tycker mycket om,det hade jag ju inte kunnat föreställa mig för låt säga 10 år sedan,jag har allt plus extra allt.
Ok jag har ju en del destruktivitet i mig med,och har alltid haft det,men det var ju mer förgörande förut,nu mer en lågintensiv raffinerad självdestruktivitet,sporadiska nedslag i helvetet,men  skär ju mig inte ens i armarna längre.
Nä detta kan knappast vara en positiv utveckling känner mig skrämmande livsbejakande,som om jag läst en Kay Pollak bok,läser förvisso mycket tumblr-visdom,kan bara föreställa mig goda effekter av just detta.
Nu måste jag sova.