Fiesta!

En sak som kan vara mycket farlig för mig som saknar disciplin det är att få en vecka extra för att färdigställa projekt.
Fast när jag tänker på det så kan jag ju inte sakna disciplin helt och hållet för jag genomför ju en mängd saker ibland till och med helt i tid,men processen är mycket plågsam.
Som nu,här är en liten serie som ska vara med i en antologi,plågsamheten går inte att beskriva med ord,allt var så jobbigt,varje dag då jag inte gjorde något,jag kan ju bara arbeta precis inpå deadline för att maximera lidandet.
Så alla dagar innan låt säga exakt så mycket tid jag behöver egentligen ägnar jag mig åt typ ingenting minnesvärt men plågas av dåligt samvete.
I alla fall det här ovan handlar om Pamplona det handlar om blod och magiska drycker,kinesiska lyktor och Komodovaraner.
Vad jag ska göra nu är oklart,förutom att överkompensera mig själv med härligheter.
Fast först ska jag träffa Beibei som jag känner just nu att jag kommer sakna så mycket när jag åker,börjar nästan gråta när jag tänker på det.

Chockerande nyheter

Jag har chockerande nyheter,min bok är klar,de sista två dagarna har jag känt stort tvivel,lidit av narcissistiska vanföreställningar,eller motsatsen kanske är mer korrekt,och det har gått otroligt långsamt.
Tvingades rensa bort en viktig sak,eller jag tyckte den var viktig förut,men insåg att den var omöjlig,det var ett såkallat kill your darlings moment.
Om jag är nöjd??
Jag tänker att detta kan vara jordens mest meningsfulla/meningslösa bok vackraste/fulaste med,men mest lutar det åt superlativen.
Och nu då har jag alltså gjort en bok,känner mig sorgsen och på dåligt humör,men vad roligt ändå!
Det kan man ju tänka på en stund,roligheten i detta.
En annan rolig sak var ju detta!!
 
Min tarotkortlek som jag ritade förra sommaren är förnominerad till Svenska tecknares Kolla tävling!
Och när som helst(efter jag kommit hem från Kina)så kommer den finnas som en riktig produkt!
Men nu ska jag stirra ut genom fönstret en stund och tänka på ingenting.

Halgus Valgux bildspelet

Jag talade ju igår om mitt bidrag i boken Tinget i sig-antologi som man kan köpa här
Tinget i sig - en antologi (länk med streck under!!!!!!)
Det antyddes att det skulle talas i 20 minuter och jag kände att jag måste göra ett bildspel,med den rafflande historien om mina fot-tillkortakommanden.
Det bästa med den här antologin är ju att jag blev vän med Lisa Sputnes Mouvitz,min vän numera då och chefen för Medicinhistoriska museet,Lisa är min idol skulle jag nog vilja säga.
Sedan så träffade jag också Maria Luostarinen som också är med i boken och hon är en sådan fantastisk konstnär och intressant människa.Jag är mycket förtjust i henne och föresten när jag ändå håller på och gör understreckslänkar så genom Maria upptäckte jag konstnären Maria Boij som jag vill äga allt av vad hon gör!
Jag kanske måste göra ett understreckstipsextravaganza någon dag!
Föresten detta ovan var mitt bildspel.

Lyxproblem

Jag vaknade precis med smärtsamma lyxproblem,jag kan inte utesluta att det har med någon av alla mina magiska ritualer att göra,(någon annan kanske skulle säga tvångsbeteende).
Alltså något jag önskat har slagit in!!
Och nu ska jag nog i mitt lyxiga liv gå och arrangera ett stileben eller nåt på mitt kontor.
Nej föresten jag måste ju göra en poesibok.
Och då och då under dagen tänka JAAAAAAAAAAAA med stora bokstäver.
 

Världsbokdagen 2014

Jag har ju föresten inte visat min affisch till Världsbokdagen på stadsbiblioteket,eller strax är det en affisch!
(och jag förstår naturligtvis inte varför jag inte är inbjuden författare men det kanske räcker att få göra affischen)
Hur som helst blev jag väldigt nöjd och kommer säkert återkomma till detta ämne om en vecka eller två på ett överdrivet sätt!

ingenting(filmen)

Jag känner att jag kan ha gjort min finaste film hittills,har ju bara gjort två,var väldigt nöjd med den första men denna tycker jag har lite mer känslosamhet i sig!
(Jag arbetar självklart med en mycket omständig metod)

Mundus Inversus

Denna dag har bjudit på så mycket,förutom att jag känner mig obekväm med mina tänder så gick jag imorse ut för att förnya mitt pass i en låt säga vågigt livsbejakande hår,och sedan på vägen lämnade vädret en mängd saker att önska.
Jag råkade läsa om den här flaskposten som någon i Kungshamn besvarat och skickat en yuan sedel till en femårig pojke och bröt då ihop av att det var så rörande.
Eller var det verkligen det.
Det måste finnas någon väldigt bra anledning till att det är så spartanskt på passcentralen,i och försig 200 människor i rummet men ändå,det kan ju vara skönt at få fästa blicken på något annat än en männska.
Sedan världens fulaste passfoto,på riktigt,men som jag sa och inte menade jag behöver ju inte titta på det varje dag....
Äh jag orkar inte ens prata om resten av dagen,nu är jag i alla fall hemma och har fått det orangea kuvertet i brevlådan.
 

nylon och fötter

 
 Jag vaknande extra tidigt idag för att ringa min tandläkare,och laga min tand,jag är ju i och för sig i ett sentimentalt mode just nu men efter att ha varit i nån slags väntan på att hon skulle ringa upp har jag nu gråtit och tyckt överdrivet synd om mig själv.
Det blir säkert bra,sen,men just nu mycket tråkigt.
Jag har ju förlorat minnet kring året då jag gick till tandläkaren i början var tredje dag och sedan bara en gång i veckan och där träsnitt om tortyr från medeltiden utspelades.
Eller det är så jag minns det.
I alla fall under tiden jag väntade på att få en tid om 10 dagar(när man tänker på det är det inte så långt!?!)så rördes jag av att någon sökt efter fötter och nylon i min blogg.
Och den uppmärksamme kanske noterat att det ibland dyker upp fötter här.
Någon gång ska jag rita en lång historia om mitt arbete med fötter och nylon,som jag brukar säga så har jag självklart tystnadsplikt men rent allmänt så skulle det bli en rar historia tror jag.

 
 Här är mina ben i hudfärgad nylon då,till vilken fotälskare som helst.