ldag gick jag ut för att att posta ett brev,kanske det tjusigaste någonsin,möta min vän Frida och tala om vår teater framtid,den känns ljus,bländande.
Sen mötte jag min mamma för att gå på detta,på Göteborgs vackraste museum,Medicinhistoriska museet,som ligger på Östra Hamngatan 11.
Dit måste ni gå,det är inte jättestort men man blir lycklig av allt nästan.
Dessutom i trapphuset hänger denna,och om man läst "Misslyckat självmord i Mölndals bro så känner man kanske igen denna bild.
Portar i Göteborg.
Denna hängde hos min psykolog när jag var ung,jag minns att jag förutom att titta på hennes olika etniska träbroscher,med motiv från savannen eller frukternas värld så sögs jag in i denna.
"kan det inte vara så här egentligen Linda...."
Ett tecken tänker jag.
Fast den absolut finaste bild jag någonsin sett är denna,som hänger inne på museet,med en kort tillhörande text om denna okände mans förmodade liv.
Jag tänker på den nästan dagligen efter att jag såg den i höstas.
Sedan åt vi middag,och när jag kom hem hade jag fått en förfrågan om att tala på en Bostadsrättsförening i Hagas årsmöte.
Jag antar att de vill döda mig.
Smörgåstårta utlovades blandannat som ersättning.
Som ni kanske förstår så är ju detta ett oemotståndligt förslag för mig,på riktigt.
Och det sammanfaller med att jag några dagar innan ska delta i något slags panelsamtal om hur konst kan göras tillgänglig för blinda och döva,som ska teckentolkas!!!!
Just detta med tecentolkningen var anledningen att jag sa ja till detta,det är kanske nästa kapitel i BRF:Ensamheten.
Även om jag redan ritat det,det kommer naturligtvis handla om hur man tvingas handikappanpassa hela byggnaden efter den tragiska balkongolyckan.....
Det kommer bli jättedyrt.
0