Konstnärer.

Jag höll ju igår en ouijabräde workshop på en festival för barn och unga på Backaplan,och personligen tycker
jag att ouijabrädet är ett roligt pedagogiskt ABC verktyg som passar nästan alla åldrar.
Även om jag måste säga att deltagarna igår eventuellt var mer free spririts i uttrycket.
Men det finns förstås inga regler.
Har blandade känslor inför att hålla i workshops,kan tycka att det ställer krav på mig att vara en väldigt socialt kompetent person,som ska möta både barnet och deras förälder och vara professionellt trevlig,jag är ju ganska trevlig generellt men också inte.
Sedan detta att vara tolerant inför saker jag aldrig hade varit tolerant inför i mitt hem eller atelje.
Jag tror det var ungefär 80 målande deltagare ,jag hade sågat 100 bräden till detta så det är ett rekord i deltagare,och jag måste säga att alla barn jag mötte igår var förtjusande och otroliga inspirerande konstnärer.
Och innan jag somnade så tänkte jag på pojken som bara ville måla det som var inuti kroppen-skelett alltså!
 
Det här var ett litet bildspel,och nu ska jag fokusera den närmaste tiden på att  arbeta med min kommande utställning!!!!
Har väntat på denna dag,det ska bli så roligt att färdigställa.
Känner mig oroväckande positiv!

Tala med handen.

 
Har oklara smärtor i ryggen,gissar att det är ångest för jag inte kan sätta gränser,är helt gränslös.
Mina gränslösa arbetsområden spänner mellan att vara Tramadol cykelbud och att passa främmande människors barn i skönhetssalonger.
Och allt där emellan.
Man kan säkert säga att det är typiska saker som bara händer mig,och hör även på detta,måste måla 100 ouijabräden vita tills imorgon bitti.
Klockan är 22.53 och har målat noll stycken so far.
Men har i alla fall fyllt i nästan hela det Vita Arkivet i studiesyfte,grät när jag kom till kapitlet om mig själv,vilken är min favoritfärg,tänk om ingen vet det! när jag dör?
 
 
 
 
 

Hej då alla skelett!

Då jag lider av att inte kunna slänga något syndromet så tvingades jag idag säga farväl till 100 skelett verket,även om det kanske var ca 50 stycken nu!
Och några andra figurer tex mig själv,som ni kan se på bilden,plågsamt ja eftersom jag helt enkelt mår fysiskt illa av att kasta saker.
Plus att man vet aldrig när man behöver sig själv i helfigur eller ett skelett med ballong.
Men med detta sagt så konstaterar jag två saker:
1.Jag måste skaffa ett till förråd!
Sluta ha saker här och där,ta ett vuxet ansvar för mina egna grejer!!!
2.När jag lade ut den här bilden på instagram med slängda figurer så möttes den bilden av tillrop av slaget NEEEJ ska du slänga dem,människor skrev att de ville köpa eller få,eller helt enkelt ville containerdyka och ta ett skelett.
Detta väcker frågor hos mig naturligtvis,men alla kanske direkt oartiga så jag skriver inte ut dem.
Men om någon läser deta och känner att visst vore det underbart med en svart kista eller varför inte en spegelpyramid hemma,hör gärna av dig!
En annan sak jag tänkte på var vilken dröm att arbeta på Renova.
Sedan skulle jag bege mig ut i ett okänt territorium,testa något nytt som jag tvekade på om i fall det var en bra ide,och jag skulle ta med mig den här dockan på uppdraget.
Det här med att säga ja till nästan allt måste genast upphöra,så härmed lämnar jag denna carpe diem tes bakom mig och rör mig mot att bli en evig nej-sägare.
Jag hann även med ett kort besök till Palmhuset,emn det hade inget med något att göra som hände under dagen,jag behövde bara en djungel.
Jag älskar Palmhuset i Trädgårdsföreningen,vill leva där,men vem vill inte det?!