elden

Har haft en skrämmande produktiv dag,har förvisso knappt lämnat sängen men har trots detta sjösatt flera mycket för mig bra framtidsprojekt.
Läser även på Hertha Muller boken jag skulle läsa om 30 år,den är mycket bra och jag måste lägga ned den den då och då och tänka på vad jag läst.
Överhuvudtaget har jag tänkt väldigt mycket idag,häromdagen var det ju en man som sa till mig att han ville ge mig en komplimang och den var att jag hade "schyssta bröst och faktiskt ett helt ok intellekt",men det tänkte jag inte så mycket på idag om jag ska vara ärlig.
En annan främmande man sa till mig på spårvagnen igår att jag kunde väl se lite glad ut,bestämde mig där och då att jag aldrig mer ska se glad ut,ska verkligen göra en anstängning från och med nu att inte le i onödan.
Det har heller aldrig klätt mig att se glad ut,jag har förrått mig själv de senaste åren med att le falskt på bild,men nu är det slut med det,känner mig reformerad.
Godnatt.

mermaidsyndrome

Har idag gjort en mycket våghalsig investering i  Spåman,Begravningar och Illustrationer ,känner mig skakad och upprymd.
Eller så kanske det beror på att när jag promenerade hem förut så kom en enorm hund springande mot mig,fick hjärtklappning och en obehaglig minnesflash från barndomen.
Där jag ofta på väg hem till min dagmamma  mötte en gråbeige man med en gråbeige hund som han sa var sååå snäll.
För att komma hem till min dagmamma som måste varit väldigt intetsägande för jag minns inget om eventuell personlighet,var  man tvungen att gå i kanske 15 minuter från skolan.
Elleren sak minns jag från denna tid och det var at jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt,kanske de tråkigaste dagarna i mitt liv har jag tillbringat på dagis,hos dagmammor i grundskolan,helt overkligt tråkigt har det varit.
Jag tänker ofta att det är skälet att jag inte vill ha några barn jag skulle inte vilja låta dem utstå denna tristess.
Hur som helst jämte dagmamman och hennes familj bodde en lika intetsägande man med en hund som ibland mötte en på vägen,halva vägen då från skolan och han släppte alltid lös den här brunspräckliga hunden som jagade mig i skogen,tills den fällde mig och jag minns detta som utanför kroppen upplevelser.
Jag gömde mina händer och mitt huvud i marken och tänkte jag dör nu.
Mannen kom skrattande efter och kopplade sin hund och sa att hunden älskade barn och bara ville leka.
Jag minns att jag fruktade så mycket att möta mannen med hunden att jag gick långa omvägar för att undvika ett möte.
Han brukade också säga som jag minns varje gång jag ser en hund att man ska inte springa för då tror hunden att man vill leka,och det ville ju hans hund då tydligen.
Äh detta var en parentes,men jag fick verkligen ont i hjärtat förut,spännande ändå att få en sådan fysisk upplevelse mitt i medelåldern.