
Jag hade ju aldrig tänkt på att rita serier förrän 2005 då jag skulle göra mitt textila examensarbete på HDK,som inte blev godkänt,och jag upprörd åkte till Kanarieöarna och råkade rita Kötthuvudet,som sen blev mitt examensprojekt.
Mina opponenter på min examination var konstnären Ola Åstrand och förläggaren lngemar Bengtsson,den senare av dessa män talade om någon Åsa Grennvall.
Jag lyssnade naturligtvis inte då,och upptäckte inte själv Åsa Grennvall förrän några år senare.
Eller egentligen var det ju såhär att jag gjorde Kötthuvudet,och slutade på HDK,blev hemlös,bodde i en leksaksbutik,var på ett möte på Arbetsförmedlingen där man talade om synergier mellan andra konsthantverkare,och jag tappade hoppet om samhället.Eller att vilja vara en del av det.
Och var sedan därför med i en dokusåpa,som aldrig visades men den gjorde mig ekonomiskt fri ett längre tag,jag tänkte då att jag skulle utveckla mitt konstnärskap,fast gjorde ingenting alls förrän jag något år senare cyklade i högklackade skor och talade argt i mobiltelefon med en man,och fastnade med min cykel i ett spårvagnsspår vid Röda sten,föll och slog ut mina tänder.
Sen lämnade jag inte hemmet på flera månader,var Quasimodo,man skulle kanske tro att jag äntligen var extra kreativ då,men gjorde inget annat än att spegla mig och fotografera mig själv.
Började i KBT terapi,KBT terapeuten sa till mig att det var några saker jag absolut inte skulle göra,så gjorde jag det ändå,läste många böcker under denna tid,och det var här jag upptäckte Åsa Grennvalls författarskap.
Fast det var inget med Åsa Grennvall jag inte skulle göra,det sa hon aldrig något om.
Men jag skulle nog säga att ingen serieskapare har inspirerat mig mer,kanske till och med innan jag läst hennes böcker.
Och här kände jag plötsligt en längtan att göra den mörkaste boken någonsin,som också var en komedi,för det är ju det jag tycker jag arbetar med,komedi.
(Sedan mötte jag en annan fantastisk författare som heter Åsa Lantz,och sa till mig att skärpa mig och då gjorde jag det,fast det är en annan historia)
För ett tag sedan var det en journalist hemma hos mig som aldrig hade läst några serier någonsin,och inte då heller gjort den ljuvliga bekantskapen med Åsa Grennvall,jag kände herregud jag måste göra en insats för denna människa,jag måste ge henne en av mina favorit böcker någonsin Cynisk romantiker,som alla människor borde äga!
Här verkar man kunna köpa den!
http://www.ordfront.se/Bocker/SerieroIllustrerat/cyniskromantiker.aspx
l vilket fall till min närmast perversa glädje låg denna bok i min brevlåda idag!(vill göra många utropstecken men har förstått att det kan vara provocerande)
Från Åsa Grennvall då som jag beundrar,och vad är sensmoralen kanske ni undrar,och det är ju att Vilken tur att jag inte tog livet av mig i förra veckan!
Nej jag skulle aldrig ta livet av mig nuförtiden och rekommenderar ingen annan att göra det heller,man kan ju gå miste om underbara äventyr,och post.
Känner ju föresten en stark längtan att göra en bok om hur man blir lycklig för det vet jag ju allt om,som Kay Pollak.
Thomas
Läs hennes "Det känns som hundra år", "Mie" och "Sjunde våningen". De är bättre än "Cynisk romantiker" (tycker jag).
Linda
Jag har naturligtvis alla hennes böcker Thomas!Saknade dock cynisk romantiker efter min enorma barmhärtighet!
Linda
Eller vi kan säga såhär kanske,Läs alla Åsa Grennvall böcker som finns istället!
Joel X10sen
Underbar summering av våra år tillsammans.
Linda
Talade i telefon med en bekant... kommer snart som roman!
Julia
Jag älskar också Åsa Grennvall. Att tänka på hennes böcker gör mig alltid glad.

6