Såhär började den sämsta dagen i hela mitt liv,detta bara 20 minuter innan allt går åt helvete(helt ovetandes om att allt är möjligt,men obs har ju ännu denna dag inte fått munsår,så då har ännu inte det absolut värsta hänt,men det är väl en tidsfråga)
Jag skyndade mig för att göra olika viktiga saker detta blev ju sött såklart.
Jag ska tala om min bok på Spättans Antikvariat.Andra långgatan 49,Göteborg den 17e April klockan 18.00 kanske bjuder jag på en akademisk kvart innan jag berättar allt om Brf:ensamheten.
Sen efter detta,Sammanbrottet,det svarta huset var för brett för dörren,och sedermera försenades min resa till Borås,lyckosamt så sågade min vän Richard upp dörren!
Och sedan kom min pappa och räddade mig för bilen var även för liten för det svarta huset.
Vilken ofattbart lyckosam människa jag är som är omgiven av fantastiska människor,som sågar bort väggar och dörrkarmar och lämnar sitt arbete för att hjälpa mig.
Kunde dock inte känna annat än total uppgivenhet,hade ett så kallat sammanbrott,grät en stund,faktiskt grät ohämmat flera gånger under eftermiddagen,sa till en man som som undrade hur det var med mig att det inte var någon fara,men jag hade kunnat lagt mig på gatan likaväl och aldrig rest mig mer.
Tänkte varför går jag inte ut på leden eller ramlar framför en spårvagn.
Jag ber om ursäkt för att jag återberättar detta men jag känner att jag måste,allt är en stor röra,och jag måste bli mer effektiv,hur gör man???
Skaffar man en almanacka eller en klocka,jag har aldrig haft det ena eller andra,och jag kan aldrig göra en viktig anteckning!
Jag behöver hjälp,fast förut sa jag att jag behöver vård.
Eller jag menar jag behöver en almanacka kanske?!
Vad vet ni?
Sen åkte vi till Borås jag och min pappa och det var det bästa som kunde hända.
Och här är då alltså baksidan på Borås Konstmuseum och Kulturhus,eller är detta framsidan?jag bor ju inte i Borås så jag vet inte.
Jag och min pappa talade om att alla nog var goda i Borås,att vi skulle flytta dit,vi talar alltid om att vi ska flytta till små städer vi åker till,romantiserar kring människorna och vardagen.
l vilket fall är detta en mycket fin utställning med titeln "l want to hold your hand"som jag deltar i med vernissage den 20e April!
Då tycker jag att alla ska åka till Borås såklart,och mitt verk är det här svarta huset med Maja Gödicke och en massa skelett inuti,vad tänkte jag på?jag vet inte just nu.
Hela huset har känts som ett freudianskt fuck you idag.
Jag kanske kan berätta om mina djupare tankar senare.
Sen drack vi kaffe på Rasta någonstans mellan Borås och Göteborg,enades om att ingen av oss vill nog flytta till Borås,min pappa vill bo på Österlen tydligen.
Men husen är vackra och konstmuseetmänniskorna var mycket sympatiska,men det var någonting med Borås....
0