Är framme nu,har packat många örhängen och inga skor,och jättemycket papper och pennor,och sladdar.

Skulle alltså kunna vara borta jättelänge om jag bara hittar någon som ger mig ett par skor eller två.

En annan sak,främmande människor som reser tillsammans är verkligen äckligt och desillusionerande,kände det redan på min 18bussen till centralstationen att mitt hopp om mänskligheten släcktes.

Detta att tala mycket högt med varandra eller i telefonoch att äta medhavda inslagna saker hemifrån,till exempel korvsmörgåsar.

Självklart är jag en perfekt medressenär,gör sällan något fel i det offentliga rummet.