sodomochgodmorgon

Skickade precis ett långt brev till en vän,avslutade med att "jag älskar att leva"kan inte sluta att skratta åt det.

fast det är ju sant också men ändå vem skriver sånt,förlåt.

I vilket fall som helst,känner mig överentusiastisk inför livet och framtiden.

Jag vaknade med ett ryck imorse och kom på ett helt kapitel till min bok,som är otroligt bra tycker jag själv,Adam provläste,alltså ADAM  min NYA bästa vän.

Han verkade tveksam och sa att han inte kände sympati för någon i boken och jag kände att jag hade lyckats.

Jag känner sällan sympati med några andra människor.

Fick även ett slag av storhetsvansinne för en stund sedan.

Livet är ju extra fantastiskt.