Jag tappar livslsuten av de usla möjligheterna att uppdatera i den här bloggen,det är ju egentligen det enda viktiga jag gör på dagen,kommunicerar med främlingar som inte ger mig någon som helst respons.

Fast jag ljuger ,jag fick ju faktiskt flera mycket fina brev när jag bad om det.

Men tyckte ni inte blomboken var det vackraste ni har sett?????

Och varför sa ni inte det!!!(alltså i kommentarerna)

Fast mest stötande är ju detta med omöjligheten att lägga upp en bild här!

I alla fall strax ska jag gå och träffa Nancy som inte längre är min kinesiska lärare!Utan numera min vän,och jag ska få en ny kinesiska lärare imorgon,det känns sorgligt fast å andra sidan jag har ju en ny vän forever.

Hon har även ritat det första kapitlet på sin serieroman om sin resa till Beijing,det ska hon visa mig.

Ja det är som ni förstår så fint att man kan dö.

Och då menar jag dö på det positiva sättet till motsats från att dö på det långtråkiga sättet med denna blogg.

Jag tar självklart ett kort på dagens händelse rsom jag inte kommer lägga upp här senare.

Ovan lunch från några dagar sedan,Kinas mat!