Min begåvade vän Nicklas har tatuerat in en ballong jag har ritat och som narcissist så dör jag ju lite varje gång,fast jag dör ju lite av Nicklas ändå,han är förmodligen en av de personer som inspirerat mig mest i livet,en människa jag beundrar helt gränslöst.

Jag minns att när jag var ung brukade jag se Nicklas och hans fantastiska vän Marco,och tänkte att de var mer spännande än några andra jag någonsin sett.

Dock kunde jag ju aldrig ens drömma om att vi skulle bli vänner,min pappa hade en antik affär nära Järntorget för länge sedan och dit kom Nicklas in för lika länge sedan med en enorm orange platslampa som han ville sälja till min pappa som naturligtvis blev eld och lågor,det var första gången vi talade.

Fast Nicklas verkar helt nonchalant inför detta otroliga ögonblick,sen flyttade vi ihop men det var så klart några år senare plus några andra saker hände dessutom där emellan.

I dag ställer Nicklas ut med några andra,som jag bara kan föreställa mig kommer visa mediokra verk i jämförelse.

Här nedan alltså!

Eugén & William