stirraren

Gick upp väldigt tidigt för att arbeta med en viktig sak,stirrade ut genom mitt fönster framför mitt skrivbord i säkert tre timmar,kände ändå att det var stort att jag satt upp  trots att jag hade så tråkigt,jag hade ju kunnat lägga mig i sängen eller något.
Sedan arbetade jag,att arbeta hemifrån det är prövningen alltså.
Jag kände mig utmattad när min pappa ringde och frågade om jag ville ses och äta kakor eller vadsomhelst,så jag rymde hemifrån och nu är jag tillbaka  och tittar ut på ett nedsläckt hus mittemot mitt,förövrigt mitt inspiritations hus till BRF Ensamheten.
Ingen är vaken efter midnatt där,ingen har något fult på balkongen och alla är alltid fullt påklädda i alla upplysta rum.
Inget fel med det såklart.
1 Anonym:

skriven

http://www.flickr.com/photos/pellesten/3554638980/in/photostream/



2 m:

skriven

men å. detta parallella stretande, i olika stadsdelar. jag jobbade så otroligt bra.

första gången på länge, effektiv. 1,5h sömn sen presentation. nu = en hög av skälvande nerver. men nöjd!

3 Linda:

skriven

ja vi måste flytta ihop antar jag!

4 Magnus:

skriven

DETTA KÄNNS SYNNERLIGEN inte BRA! Tre kommentarer före min. Och dessutom nån typ som friar oehört med dig och du säger att ni ska flytta ihop. Jag känner att jag blir förbigången och känner djup uppgivenhet. Vad ska man göra?

Jag som älskar dig djupt och innerligt.

Jonas tycker även mycket om dig som konstnär...

5 m:

skriven

kampen om linda

Kommentera här: