when in doubt dont do it.

.
igår var jag och åt middag med en man som sa "jag är både en pojke och en man,det tror jag man måste vara för att ha roligt i denna värld"
Kan inte sluta skratta
Är i en känslomässig bergochdalbana och gick hem när han sa att han aldrig hade hört talas om filmen Martha eller Fassbinder,och han var tysk också, han sa menar du fotbolls Fassbinder!?!?
Jag kanske har för höga förväntningar på människor?!
Kom hem och skickade bilden ovan på mina bröst till en komplett främmande man som skickade tillbaka en bild på sig själv i sin hustrus underbyxor.
Tänkte först inte visa den av respekt,haha
Men vad skulle detta  vara för blogg annars.
Fast jag måste ju skärpa mig,bli en bättre människa till och med,det är svårast av allt.
Jag tänker att jag är Dian Fossey som undersöker saker fast inte apor då.
När jag gick hem i irritation mitt i natten så kom det två män  fram till mig,en med kryckor och ben och bad om pengar och en annan utan ben och med kryckor och bad om pengar.
Jag gav då mina sista pengar i plånboken till mannen utan ben,och kunde inte sluta tänka på att jag fattade beslut om vem det var mest synd om.
Jag kan tillägga att minuterna senare så ville jag köpa en glass men hade inga pengar.Tyckte då synd om mig själv en stund,och sen tänkte jag att det är alltid mörkast före gryning eller hur!?
Eller som jag antecknade vid hemkomst man är alltid tjockast precis innan man blir smal.
Det har någon sagt till mig.
(Och jag vill understryka att självklart är bilderna ovan del av ett större  konstnärligt sammanhang,jag samlar ju inte bara på suddiga bilder av män i damunderkläder,men jag bjuder till kan man väl säga!)