Jag åt det vita brödet till frukost,en glad överraskning,det var efter att jag simmat och sedan legat på ett tak tittat på solen ,eller det som såg ut att vara sol bakom moln och smog.

Jag läste även senaste numret av Women of China,en tidning jag skulle vilja bli uppretad och arg på för sitt  närmast antifeministiska innehåll.

Men jag erkänner jag grät när jag läste om tv stjärnan som lämnade allt för att starta en skola i Lepra staden,hon lärde sig bland annat att laga mat,jag ville håna men det satte sig i halsen och jag kände att jag vill också hjälpa barn i Lepra staden.

Hon underströk att anledningen att hon ville göra något var för att hon i första hand inte är tv stjärna utan mor.

Sen följde flera reportage om unga moderna mödrar i Kina och då grät jag med.

Jag vill ha ett barn,ett kinesiskt flickebarn med lugg som jag bloggar tillsammans med och vi har likadana kläder.

Women of china är faktiskt väldigt intressant ,en sak jag var tvungen att läsa flera gånger var ledaren om barns hat emot sina mödrar och att allt som går fel med en individ är mammans.

Jag delar den med er ovan,och så hoppas jag att mitt kinesiska luggbarn aldrig kommer hata mig.

Jag har ju ägnat mycket tid av mitt liv att tänka just på detta med kärleken mellan barn och förälder,och kommit fram till att den kärleken är inte självklar.

Och så köpte jag blommor också och ett vardagshår.