Livet bjuder mig på så mycket nu jag vet knappt vart jag ska börja,mötte precis den kristna danstruppens ledare Cindy med närmast lila porslinsfasader som sa att de har saknat mig!?

Och bjöd in mig till dansworkshop för Jesus i morgon,jazz,balett och så vidare.

Jag lovade att komma.

Förra året var de i costa Rica,kan tänka mig att det gladde många att få se så många olika danser,hon berättade att de kom från hela landet,Amerika alltså och möttes en gång om året för att sätta ihop en show i något avlägset land.

Har bivit för förtjust  nu att vara under min romantiska sänghimmel,kanske stannar här för alltid,jag har ju trådlöst internet.

Är mycket nöjd med inköp av hamburgerförvaringslådan,perfekt för strassörhängen jag inte använder här.

Jag bara undrar är det ironi jag upplever nu,livets ironi eller är det ett straff,fast jag måste säga att efter mötet med danstruppen så har jag skrattat lite,det är ju något iallfall.

Ljus i tunneln