Vaknade och tänkte att jag kanske ska stanna här för alltid,varje gång jag loggar in på facebook får jag särskilt den känslan,stanna här och inte ha facebook kanske då för maximal lycka.

Betänk då faktumet att jag betalar pengar för att kunna ha facebook just nu i min ensammaste stund i livet.

Som tur vad så har ju filmens värld med,igår såg jag När lammen tystnar,Hannibal Lecter säger till Clarice att det vi åtrår är det vi ser varje dag.

Jag ser ju inget att åtrå här dagligtvis och allt jag vill ha minst 250 mil härifrån,fast vad hade Konfucius gjort?

Han hade accepterat läget.

Jag inser att acceptera är lösningen på allt,synd att jag inte visste det innan.

(lösningen kan också vara att bryta med möjligheten att titta på det vi inte kan få)

Nu ska jag försöka ta kort på en bättre katt till dig Anna kan inte komma över den här dåliga veterinärbilden.