Nu får ni väl en ganska klar bild om hur det ser ut innuti den förbjudna staden!Nej jag skojar bara,det syns kanske int epå bildern amen är inte det tråkigaste som finns att titta på exteriör bilder och interiör bilder man vill väl se sig själv eller nån man känner iallafall.
Detta slog mig under dagens utflykt,jag promenerade alltså ensam till utflyktsmålet Den förbjudna staden.
Beibei sa att jag skulle akta mig för att tala med någon som ville göra mig en tjänst ,öva konversationsengelska eller på något sätt ville visa nån slags konstutställning!
Jag sa No No till alla,det var ju väldigt intensivt en stund med förslag om konst och rundvandringar och det ena och andra,till en kvinna sa jag Nej tack jag har varit här förut fast ,jag behöver ingen guide,på engelska då.
Jag har ju sett filmen så man kan väl säga det,dock skulle jag nog säga att filmen var bättre än verkligheten även om detta stundtals var Stendahsl syndrom påverkande.
Fast ändå inte.
Det var väldigt stort och endast ett fåtal skyltar informerade kortfattat om vad vi såg,och det flesta dörrar var stängda.Dock var det väldigt mycket folk överallt som fotograferade varandra mot den ena undersköna bakgrund efter den andra.
Så även jag i min ensamhet,jag önskar att jag hade längre armar.
Sedan åt jag en härlig lunch som man kan se nånstans i slutet av bilderna ovan,en bit ifrån mig satt en ensam västerländsk man som såg ut som huvudrollsinnehavaren i filmen Stepfather,första filmen då.
Jag förföljde honom senare en bit ,jag tänkte att vi skulle kunna vara fotovänner jag tar ett kort på honom framför en guld drake och han tar kort på mig framför detsamma.
Men jag tappade bort honom innan jag vågade fråga.
Jag måste ju få vänner någon gång,sedan fortsatte jag min väg tillbaka ut och hamnade framför denna guldinramade tavla.
Och även här vill man ju att någon annan ska ta kortet på sig själv framför kulissen!Jag noterar ju att detta plågsamma ljus inte gör något för min ålder snarare tvärtom.Kanske klipper lugg för ett mer rynkfritt liv,eller köper Better than Botox krämen.
Rakt framför mig ligger Himmelska fridens torg.
Nu kan ju säga på min diabilds visning hemma hos mig om 40 år-Linda kommer du ihåg när vi var på Himmelska fridens torg?
Ja det gör jag!!
Jag måste ändå säga och det disiga gråa vädret gör ju inget rättvisa,men det var väldigt dramatiskt och vackert med de här enorma röda flaggorna som fladdrade i vinden.
Nu började tråkigt nog batteriet försvinna och min sista bild är den här
Här byggs det något slags museum med något slags kulturellt innehåll.Men man kan säga att jag hade ett personligt genombrott då jag talade med en kinesisk man om detta.Det kommer bli mycket modernt och exciting ,yes!
Men jag måste ju tillbaka hit och gå in i Great hall of the people.
Ska försöka lägga fokus utanför mig själv då!
0