Man får vara glad för det lilla.
Som ni ser försöker jag mig på ett leende,efter att ha fått konstruktiv kritik från en man att jag ser alldeles för allvarlig ut på bilder.
Men han har ju rätt såklart.
Nu ska vi strax spela in ett poddavsnitt och sedan ska jag ta mig samman och börja mitt nya leende liv.
För övrigt upplever jag att mer än någonsin det verkar som att jag som medelålders kvinna måste se glad och entusiastisk ut,annars får andra människor obehagskänslor och ångest.
Och kanske även upplevelsen att jag är bitter på något sätt,gammal och bitter då.
Sånt man inte vill vara som kvinna.
Kanske var det såhär när jag var en ung kvinna med,genomgående i alla fall genom mitt liv har människor uppmuntrat mig att se gladare ut.
Och det dödar en förstås inte att se glad ut,eller som de säger på McDonalds "Ett leende är gratis" osv,men det stämmer ju inte att om du ler så ler världen tillbaka till dig heller.