Den brända jorden.
Jag har ju bara en policy och det är ju att aldrig säga nej,vilket framförallt leder mig in i jobbiga arbetssituationer,det börjar med en tidig uppfriskande entusiasm som snart byts ut till självmordstankar och hat.
Just nu skulle jag vilja säga upp mig från ett uppdrag jag inte riktigt förstår varför jag tackat ja till.
Det kan ha att göra med att inom mig bor en väldigt obehaglig tävlingsmänniska som ibland leder mig in på rätt väg men ibland är enfaldig optimist som lovar för mycket.
Fast jag genomför alltid,men att bedriva någon slags enskild konstnärlig verksamhet är ju egentligen ett självskadebeteende.
Den här dagen måste jag ägna åt att reda upp en mycket tråkig dockincident,jag öppnade en kista som jag skulle flytta på,och fann en mängd glömda dockor och mer specifikt dockhuvuden,som nu ligge röverallt i min lägenhet och får mig att känna en stor håglöshet,eller i som en människa som inte kan bo i en lägenhet.
Detta är dock inte en känsla utan en insikt.