Jag känner att jag har varit här förut.
Ska inte säga att mitt nya liv börjar nu eller så,det har föresten alltid fungerat tvärtom för mig.Förtrollningen direkt bruten när jag berättat om det nya.
Även om jag tror mycket på måla in sig i ett hörn som metod.
Nu kan det i alla fall int bli värre för nu ska jag göra ett bildspel,är det därför jag har ont i halsen+
Förmodligen.
Imorgon ska jag hålla ett föredrag om mig själv,när jag skriver mig själv menar jag mitt konstnärskap,som jag just nu känner såhär inför:lyckat/misslyckat om det handlade om mig själv privat skulle jag säga :både misslyckad och lyckad just nu.
Men vem är jag att döma.
Efter att jag talat lite lättsamt om mitt konstnärskap,och om jag har uppfattat allt rätt så kommer detta ske på en båt!?
Som ni märker här nu så har jag blivt en bättre berättare,har ju varit lite slapp ett tag,men tar mig nu samman(typiskt varningstecken).
Jag kommer dokumentera allt.
Det är det här med att inte kunna säga nej,igår tror jag att jag sa ja till det mest märkliga Spåman-uppdraget någonsin.
Men är jag spåman eller konstnär,det blir mer och mer oklart,när som helst kommer jag väl bli medium på kanal 18 och gå runt på övervåningar i blommiga indiska klänningar permanentat hår och få kontakt med osaliga andar.
Och när ska jag ha tid att åka till Kina???