De döda minns ingenting.

Har haft en kreativ gäst på besök,det var det bästa denna dag,eller några andra bra saker hände också,och en fasansfull.
Och jag menar alltså FASANSFULL,i förmiddags på väg till Järntorget när jag väntade på 60 bussen utanför Nordstan såg jag i Akademibokhandeln den här antologin som jag är med i med kvinnor som bara ritar serier om mens stod skyltad i fönstret.
Jag gick därför in för att se hur min serie såg ut,och noterar,eller noterar och noterar,ser att det saknas sju sidor.
Det vill säga bara halva min serie är med,jag vet inte om jag har gett intryck av att vara easygoing och lättsam.
Så är i alla fall inte fallet,kände en antydan till hjärnblödning,stroke,chock,blixt från ovan,migrän.
Mitt bidrag var alltså 14 sidor,oklart vad som hänt på vägen.
Det kan ha runnit tårar från mina ögon,jag minns inte exakt.
Värsta dagen denna veckan,kan inte säga detta år,och månaden har ju bara börjat,var detta ett järtecken direkt från helvetet!?
 
1 Thomas:

skriven

Har du kontaktat förlaget?

2 Klara Wiksten:

skriven

Åh nej! Vilken mardröm! (När jag var med i Galago första (och typ sista) gången så hade slutet på båda mina serier försvunnit. Fy fan vad dåligt jag mådde) Kan du inte publicera hela serien här så vi får läsa? (Så kan ju Kartago länka hit också) Jag är också med i den där mensantologin. Hoppas hela serien är med, hjälp.

3 Linda:

skriven

Thomas och Klara alla inblandade har varit mycket tillmötesgående och snälla,det är mycket tråkigt men jag kan ju bara vara som en sån där zenperson och tänka att det ligger tom min kontroll.
(Har tänkt några mörkare tankar också.)
men serien kommer med i sin helhet i nästa upplaga.
Tills dess ohyggliga meningslöshet.

Kommentera här: