tack för visad hänsyn
Jag tillbringade lite tid på Wieselgrensplatsen idag och jag känner varje gång jag är där att jag måste flytta hit,jag älskar det härt torget och de här husen med röda balkonger!
Så jag tänkte att jag flyttar till Peking eller Wieselgrensplatsen.
Jag hittade den här fina secondhand butiken,Samis som var fylld med härliga saker,dockor till exempel!
Sedan promenrade jag till Backaplan och var reaktionär och kände inte igen mig själv pga av alla höghus som byggts där,jag gick till Emmaus som fortfarande ligger kvar och hittade den här söta flickan,som ska bli en ännu sötare blomkruka.
Sedan såg jag detta,helt klart ett tecken!
De här två ensamna kropparna,dock bakom ett mjukt galler som det förvisso fanns ett mindre hål i,så nu behöver jag en person ej högre än 100 cm som kan följa med mig för att hämta dessa.
Håller på med den magiska ormen med från drömmen.
Ja vad kan man säga om detta,Stendahls syndrom kanske.
skriven
i mina år som fånge i en bostadsrätt på virvelvindsvägen - jag tror det var ca 1977-1980
togs jag som du vet ut på en daglig promenad först till en lekplats utan barn, sedan, ibland en kort tur på ramberget.
men de dagar min farmor tog mig genom tunneln till wieselgrensplatsen kände jag mig upprymd och som en del av civilisationen. de röda fönstrena till kinarestaurangen på andra våningen förtrollade mig och jag längtade alltid dit varje dag. jag gick aldrig in i restaurangen men jag minns drakar och rött ljus. mysterium.
allt annat blev tråkigt i jämförelse med denna vy och min fantasi om vad som kunde finnas på insidan.
synd att vi inte möttes då!