älskar att leva.
Livskvaliten har ökat med kanske 100% sedan jag fick en guldtron av min pappa,jag tänkte på det idag när jag åt frukost:Hur har jag kunnat acceptera vanliga stolar innan?
Å andra sidan så är det inte svårt att göra mig glad just nu eftersom jag kännermig konstant sorgsen,detta beror på att jag i förra veckan fick ett samtal från läkaren som opererade mig för ungefär en månad sedan och hon sa att hon ville ta bort mer av den inre kroppen.
Livmodern mest.
Allt det här har väckt flera frågor hos mig.
Varför är det så viktigt att jag ska leva länge,jag har aldrig älskat att leva,och lever jag i tio år till utan alltför stora hälsobesvär så kanske det till och med är tillräckligt.
Jag vill inte ta bort min livmoder.
Nu har jag förstås läst allt som finns att läsa om detta,och det verkar ju finnas både positiva och negativa effekter och biverkningar av en sådan här operation.
Det mest påtagliga är väl då att jag kommer inte kunna få några barn.
Detta med barn är en mycket komplicerad fråga för mig,smärtsam också märker jag nu.
Dock har jag inte helt tid att tänka på de här sakerna förrän jag är klar ed scenografin,som jag för övrigt är på väg till nu,vi ska idag färdigställa kistan inuti,vilket kan vara det mest spännande jag gjort på i alla fall ett halvår!
Spännande på riktigt då.