Vett och etikett
Var på ett mycket starkt bröllop,men nu är ju inte detta en blogg som handlar om händelser på min fritid,men jag tog några kort.
Jag saknar ju passande kläder i min garderob,detta har vi ju talat tidigare om,och den outhärdliga smärta i det sociala livet detta innebär.
Men läste igenom allt Magdalena Ribbing sagt om bröllop,man kan ha svart om man måste!
Lyckligtvis för mig fann jag den här gröna klänningen längst in i garderoben,och det kan ju knappast varit ett sammanträffande att jag äger en grön hatt.
Angående bröllopet så var allt mycket vackert,alla var vackra,och brudparet vackrast och herregud talen,vilka tal,jag satt mitt emot min pappa och vi grät båda när mammor och pappor talade!
(Om jag skulle återberätta allt om bröllopet för min vän Nicklas som befinner sig i Shanghai just nu skulle jag sänka min röst och med allvar säga att det var mycket starkt,och han skulle förstår hur starkt det var.)
Min bordsgranne var Walter,en man jag känner för att han är min pappa,alla verkade tro att vi var ett par,ingen kände heller igen oss,det var vid flera tillfällen vi fick berätta vilka vi var blandannat för Walters mamma,en kvinna som inte är senildement.
Men detta är en annan historia.
skriven
det ser ut som om gästerna färgsynkat sig mycket noggrant