sodomochgodmorgon

 

Tycker Versailleskänslan förtas något av det här,det och vetskapen om att jag måste bära upp dessa plus alla andra som står i resten av min lägenhet på vinden.

Men det var en mycket vacker morgon.

Och som man säger jag tänker på det imorgon,kanske nästa månad.

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att leva,om jag inte lever så ritar jag på min tarotkortlek som jag nu inte försöker tråka ut er med,det är ju bara några få kort kvar.

Och jag kom på igår att det är min djupaste ångests energi omvandlad till en produkt!

För en månad sedan åkte jag till Sahlgrenska,jag tog spårvagnen,eller jag var egentligen på väg hem,men gick av vid Sahlgrenska för jag hade ont i hjärtat och kunde inte sluta gråta.

Dock så hade de tagit bort psykakutintaget,jag visste nog det kom jag på när jag stod utanför det röda tegelhuset.

Det kom ut en kvinna i mjuka landstinget kläder i ljusblått,en patient,och upplyste mig om denna nya geografi.

Då gick jag till den vanliga akuten som ligger jämte och sa att jag kommer förmodligen  dö och jag kan inte andas,kvinnan jag mötte sa till mig att jag kunde inte vara där för det tog tid från de som "verkligen" var sjuka men jag kunde ta spårvagnen till Östra,en färd som "nog bara tar tio minuter".

Och jag vill understryka att jag uppehöll nog bara den här kvinnan i cirka fyra minuter så ingen vanlig människa drabbades av mitt bedrägeri som sjuk.

Just då accepterade jag lamt men förstod inte,jag lade mig på golvet på en handikapptoalett och förstod inte hur jag skulle kunna ta mig hem ens igen,någonsin,även om det inte kändes som ett problem för jag tänkte att jag kunde stanna där inne i det blåa rummet för alltid.

Det jag inte förstår är att man dagligdags är hänvisad till vårdcentralen om man har "lite" ångest,där kan man får träffa vilken allmänläkare som helst som kan skriva ut vad som helst om man har tur.

Eller så kan man ju möta vilken allmänläkare som helst som är emot benzodiazepiner och alla sorters tabletter och tror på terapi,och vill skriva en remiss till någon psykolog  och som är oklart när man kommer bli kallad till.

Den senaste sortens läkare är jag listad hos,en man som vet bättre vad som är rätt för mig än jag själv.

(och förutom att jag är hobby kbt terpeut så är Fass en av mina favoritböcker)

Men detta behöver jag naturligtvis inte ifrågasätta,han kommer säkert bli glad över att jag gjorde en tarotkortlek,det kanske alla med hjärtklappning och ångest kan göra istället för att störa de som arbetar med de verkligen sjuka!

Den dagen hoppades jag på att bli inlagd,jag gör det ibland det är kanske inte något man ska berätta men det kan komma över mig en längtan att släppa taget om tillvaron.

(alltså till alla er som hade högre tankar om mig än så här)

Att byta om till en vit mjuk lång skjorta och sluta borsta tänderna och tvätta håret,och ägna dagarna åt att lida,kanske hasa ut i en korridor med glatta gula golv,en stund i alla fall.

Och jag har uppfattat det som att man till och med kan använda internet på psyket nu för tiden.

Fast jag orkar inte åka spårvagnen till Östra.