Säg bara Nej!
Upplevde ett sk konstnärligt antiklimax igår,jag skulle ju visa en film jag gjort de senaste tre dagarna tillsammans med min vän Ferid som gjort fantastiskt ljud till men behöver inte gå inte in på några detaljer kring det(dock förstår jag inte människor som slösar på andras tid) men på slutet befann jag mig ensam på Ringön.
Hade i alla fall platta skor.
Precis innan jag fann mig själv ensam under en fullmåne i ödsligt industriområde så försökte en ung man kommunicera med mig,han sa att han var ovanlig:han gillade äldre kvinnor!
Tog det som den yttersta anledningen att gå hem,han sa att det var en komplimang,men allvarligt talat hur gammal är jag egentligen!?
Jag kände överhuvudtaget igår en stark känsla av att alla kan dra åt helvete,och att jag inte vill träffa någon jag interagerat med de senaste 20 åren.
Om någon av er läser detta så gäller det såklart inte dig men de andra!
Känner nog likadant idag,hädanefter har jag bara tid att göra dock-konst,samla på brudklänningar och porslins serviser och rita sådant jag har använding av själv,om någon ber mig om något så är alltid svaret NEJ.
Det påminner mig om att jag skrivit här innan att min livsmetod är att alltid säga ja,och att det oavsett leder en in på olika nya vägar.
Men från och med nu vill jag uppmana alla att säga nej,man slipper så mycket meningslös tid med andra då!