vinterbadare
I mina försök att återfå livsglädje 2018 så har jag idag badat i havet och byggt sandslott,men jag började med att gråta lite av inre stress och ångest.
Det är som att jag inte hittar tillbaka till ett stabilt känsloläge efter min operation jag gjorde i Februari,och det är ju inte särskilt länge sedan kanske men också en evighet sen.
Den här sinnesstämningen jag landat i är lågintensiv och väldigt tråkig.
Jag undrar om jag förlorat all entusiasm och äventyrlig längtan eller om jag bara vill lägga mig ned och aldrig resa mig upp igen.
Den kommande veckan står jag inför en logistisk utmaning men efter det så måste jag verkligen ta tag i det här.
Kan inte utröna om det rädsla för att dö eller att leva,båda alternativen känns lika skrämmande och meningslösa.
Om jag bara kunde bli en sådan person som uppskattade löpning och motion,en sån jag läst om som bara en dag började jogga och finner mindfullness och flow när de springer överallt.
Men det var ändå lite härligt att bada,kort tänkte jag att nu ska jag bada varje dag från och med nu i havet,även vinterbada.
Men så kommer det nog inte bli som jag känner mig själv,även detta har jag tänkt på idag att jag kan liksom inte ens överraska mig själv med någon som helst omvälvande handling.
Jag har helt enkelt lärt känna mig själv alldeles för bra,min acceptans av mig själv har gått för långt.