osjälvkritiskt tänkande!

Idag tänkte jag skulle vara ett bra tillfälle att börja rita min nya tarotkortlek eller överhuvudtaget rita på min bok som jag påbörjat,tre sidor är klara.
Så frågan är om jag ens kan säga att jag påbörjat det projektet,just vad gäller bokprocessen så tycker jag i och för sig att det kan finnas mening med att ljuga för sig själv och säga att det är något man håller på med.
Också som en besvärjelse eller affirmation inför framtiden.
Alltså bort med självkritiken.
Självkritik har jag ju aldrig haft,jag möter ibland människor med konstnärliga ambitioner som söker stöd i någon slags gemensam kamp kring självkritiken.
Särskilt kvinnor vill att man ska hjälpas åt upprätthålla detta självkritiska tänkandet tycker jag,och det kan ju även gälla andra ämnen,som kropp och realistisk tankeverksamhet.
Har aldrig tänkt att det här/jag duger inte däremot kan jag ibland känna att jag borde gjort mer,jag kunde gjort 100 stycken istället för en.
Men det här var kanske bara ett sidospår som jag utvecklar en annan dag,nu ska jag påbörja något.