Living on a prayer.

Nu vaknade jag med en stilla undran var är jag,i mitt huvud ekar introt Jon Bon Jovis Living on a prayer,den spelades i och för sig bara en gång igår. Men herregud vad jag hatar nostalgi kom jag på,samtidigt sa en kvinna jag spådde "Vi har träffats förut minns du???" "Brain is like the computor.." sa en gång en rysk flyktig bekantskap till mig "..it need to reboot" Reboot från nostalgisk längtan efter att dansa till Vill ha dig eller vad den där låten heter,som ni hör är jag en riktigt glädjedödare. Eller reboot från tusen olika berättelser men ändå samma. Olika ansikten som liknar varandra,jag undrar hur jag ser ut. Jag arbetade i ett falskt bibliotek,men det var nog riktiga böcker,kollade inte i alla men det verkade så,utgallrade från nåt bibliotek och nu en fondvägg med de vita sidorna ut. Vissa vill ju ha sina bokhyllor så men då ser man ju inte titeln!? Gillar titlar ogillar nostalgi. Jag tror min nya känsla för nostalgi är en del av min nya rädsla för att inte leva för alltid,ett alltför långt minne betyder ett närmare slut kanske. Eller så är inte Take in me världens bästa låt. Botox kanske kan lösa detta. Nu måste jag hoppa in i en bil och åka till Varberg för att fortsätta min resa för att ta reda på vad jag ogillar och inte.

Kommentera här: