magins baksida

Min egentliga riktiga drivkraft i att vara spådam är ju att få bära kaftaner med guldbrodyr,häxkläder och sammetscape.
En kort illusion sedan vaknar man såhär,det medelålders ansiktet alltså,vilken påminnelse om min nära förestående död,bara 40 år kvar.
Men en kort sammanfattning av min helg,den var mycket härlig,i Fredags så gick jag på teater och blev otroligt glad och inspirerad.
Det var "Total trygghet" på Göteborgs stadsteater,den gav mig insikten att nu ska jag fordjupa mig i mitt spådams projekt samt aldrig mer söka Konstnärsnämndens arbetsstipendium.
Om den får en förlängning,eller sätts upp någon annanstans så måste ni gå och se den!
Sedan så var jag spådam igår,inuti en koja bakom ett guldgaller på ett hotell,och min första känsla var kanske inte entusiasm,men sedan hade jag så många fina möten med människor med berättelser och kraftfull energi som de gav  till mig så idag vaknade jag och kände glädje.
Ibland efter sen eventspådom kan jag vakna och känna att allt mitt blod sugits ur min kropp och att jag behöver vara i ensamhet och tystnad i 7 dagar och få blodtransfusion.
Tråkig känsla.
Och idag är det Söndag och det enda jag ska ägna mig år idag är att rita vid mitt skrivbord,i dagsljus!
Den bästa dagen!

Kommentera här: