nr:72
Nej det går tyvär inte,jag måste leva svårt.
Men i ärlighetens namn så har jag släppt ångesten och mitt arbete går väldigt bra,kanske för att jag skriver det här nu så kommer det gå åt helvete men jag skulle säga att det är 70% känslor att boken kommer bli fantastisk och 30% hopplös tvekan.
Är ju något försenad med själva manuset,och jag tror att det var det som behövde ske för att det skulle släppa,den återhållsamma ångesten,misslyckandet.
Jag tror ju mycket på att misslyckas som verktyg för utvecklingen...hm vem var det mer som tänkte på det?
Säkert någon viktig!
En annan sak är att jag verkligen älskar den här tarot sidan,inte bara för att jag är delaktig,eller naturligvis bara därför men den är det finaste och roligaste jag någonsin skapat.
Tänk nu på att jag inte har några barn och därför känner såhär.