Moral och etik
Förbereder mig just nu mentalt och estetiskt för att vara spådam på en svensexa,känner att jag befinner mig i ett vägskäl som spådam.
Varje morgon när jag vaknar så brukar jag spå mig själv,eller dra kort,det ger mig en slags abstrakt kreativ livlina under dagen.
Ofta frågar människor mig med allvarlig blick om jag verkligen tror på detta,och ibland svarar jag ja,ibland nej,det beror på vem som frågar.
Min grundinställning är att vi styr vårt eget öde,inga kort kan berätta om det,däremot kan man ju se korten som kreativa nycklar som kan öppna dörrar till nya infallsvinklar och resonemang.
Och det är det jag tycker är intressant och spännande med att arbeta som spådam,som jag vill understryka att jag bara gör i samband med andra events,julfest,bröllop,födelsedagar företagsgrejer ja ni förstår,jag kommer ju ändå med en kuliss,det man köper av migär en konstnärlig perfromance.
Men jag har märkt att beroende på sammanhang och människor så verkar just den konstnärliga tanken vara alltför svår att greppa.
Behållningen är mötet med öppna människor som vågar ha ett oväntat samtal med en främling,men lika ofta kan man möta en människa som förväntar sig att få exakta svar,och det finns inget tråkigare än en stram sträng och stängd människa som säger:Jag tänker inte berätta något för dig om mig,om det här fungerar borde du se exakt vem jag är i korten!
Fast jag måste ändå säga att flera av mina mest intressanta människorupplevelser de senaste åren har jag haft genom korten,och då ogillar jag ju människor ganska mycket ,men är gränslös och blir gärna vän på facebook med spådamsobjekt jag fattar tycke för.
Men nog om detta nu ska jag ta på mig ett par ögon.