an enterprise believable in price

Nu är jag hemma igen,efter spännande och dramatiska hinder,som att jag missade planet i shanghai och sedan kom ett oväder,satt jämte en man på planet som sa att det var så synd att kineserna inte talade det stora världsspråket Engelska bättre.
Det hade varit enklare att beställa på restaurang då,kände att jag ogillade honom starkt och bytte plats.På min nya plats läste jag att Buddy Holly & the crickets låt Thatll be the day är allas favoritlåt när de flyger medSAS
Själv måste jag lyssna på Easy lover med Phil collins när jag flyger(annars får jag otur)
Rimligt jag vet!
Easy lover är ju en väldigt bra låt förutom detta med turen som kommer med den,fast den får mig i och för sig att tänka på bedagade solbrända italienska män med guldkedjor som trasslar in sig i ett grått brösthår,och kokain.
Båda kan vara underhållande såklart.
Jag missade inte planet pga att jag var ute hela natten,jag tror ju själv att det var Kina som sa tillmig att inte åka hem.
Hade ett så fint ögonblick på flygplatsen,jag har jualdrig missat ett plan i hela mitt liv,jag tänkte att det kommer ordna sig men efter en stund verkade det mörkt för det var 1 Maj och det skulle vara en fyra dagars helg och ingen svarade i telefon,jag grät lite,och ur en högtalare spelades The Smiths Please please let me get what i want,överhuvudtaget var det en mycket märklig sentimental spellista på flygplatsen.
Jag grät lite fast egentligen var jag exalterad,jag tänkte att detta är min chans nu stannar jag här och åker aldrig hem igen!
Två unga kineser en man och kvinna kom fram till mig och tryckte servetter i min hand och sa "Dont cry",älskade såklart Kina just då mer än nånsin.
Älskade livet med,kommer ju vara entusiastisk nu i sådär 2 veckor och sedan förvandlas till nihilist.
Det började idag när jag såg detta:
Typisk bild från mitt liv,jag bor föresten uppför den här backen bakom cyklisterna med likadana hjälmar,och om det inte framgår så regnar det,lågintensivt.
Hur ska man kunna acceptera detta när det här finns:
 
Ok inte hunden i buren då,ifall nån djurvän reagerar här.
Hur som helst så reste jag hem men fastnade i Köpenhamn ett dygn vilket också var intressant,alla var otrevliga förutom en man från Texas som arbetade med olja.
Men egentligen borde jag inte rest hem,jag borde stannat jag sökte ett jobb två dagar innan jag missade planet.Jag intalar mig dock att jag var tvungen att resa hem för att jag bestämt det,och för att min vackra bok har kommit,idag utförde en annan tur-ritual jag gick och köpte ett exemplar av boken i Akademibokhandeln i Nordstan.
Att jag har gjort en bok som heter "Från barn till död" är ju kanske det roligaste med denna bok,men den är ju mycket tjusig och rolig rakt igenom,kan tyvär inte vara falsk blygsam i denna fråga,den är perfekt!
Jag hann även träffa Hanna och hennes lyxhundar som dricker vatten från källa endast,jag har kommit på att jag blir varken berörd av hundar eller spädbarn,känner ingenting,inga djur,förutom apor då.
Måste köpa en apa.
Jag är ju på väg till Stockholm och seriefestivalen på Kulturhuset där och har byggt scenografi,
och sytt ett tält som jag påbörjade i Shanghai.
 
Mest känner en stor tacksamhet och lycka över att ha fått ta del av den upplevelse jag fått vara med om,jag tänker nog inte med ord beskriva den alls utan bara njuta av upplevelsen.
 
1 angelina:

skriven

Välkommen tillbaka!

Kommentera här: