mermaidsyndrome
Har idag gjort en mycket våghalsig investering i Spåman,Begravningar och Illustrationer ,känner mig skakad och upprymd.
Eller så kanske det beror på att när jag promenerade hem förut så kom en enorm hund springande mot mig,fick hjärtklappning och en obehaglig minnesflash från barndomen.
Där jag ofta på väg hem till min dagmamma mötte en gråbeige man med en gråbeige hund som han sa var sååå snäll.
För att komma hem till min dagmamma som måste varit väldigt intetsägande för jag minns inget om eventuell personlighet,var man tvungen att gå i kanske 15 minuter från skolan.
Elleren sak minns jag från denna tid och det var at jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt,kanske de tråkigaste dagarna i mitt liv har jag tillbringat på dagis,hos dagmammor i grundskolan,helt overkligt tråkigt har det varit.
Jag tänker ofta att det är skälet att jag inte vill ha några barn jag skulle inte vilja låta dem utstå denna tristess.
Hur som helst jämte dagmamman och hennes familj bodde en lika intetsägande man med en hund som ibland mötte en på vägen,halva vägen då från skolan och han släppte alltid lös den här brunspräckliga hunden som jagade mig i skogen,tills den fällde mig och jag minns detta som utanför kroppen upplevelser.
Jag gömde mina händer och mitt huvud i marken och tänkte jag dör nu.
Mannen kom skrattande efter och kopplade sin hund och sa att hunden älskade barn och bara ville leka.
Jag minns att jag fruktade så mycket att möta mannen med hunden att jag gick långa omvägar för att undvika ett möte.
Han brukade också säga som jag minns varje gång jag ser en hund att man ska inte springa för då tror hunden att man vill leka,och det ville ju hans hund då tydligen.
Äh detta var en parentes,men jag fick verkligen ont i hjärtat förut,spännande ändå att få en sådan fysisk upplevelse mitt i medelåldern.