Dawn of a New Millennium

 
 
 
 
Jag kom på att jag har ju inte visat bilder från min Ouija-bräde workshop i Gagnef,det kom ju bara Ouija bräde genier som gjorde fantastiska brädor,själv var jag tyvär hälften människa hälften chardonnay och mycket svag hela förmiddagen...men det är såklart ingen ursäkt för att fotografera med telefonkameran.
Jag ger mig själv en reprimand och en stor note to self om detta!
Men om ni ursäktar bildkvaliteen så såg det ut lite såhär!
 
De här sista brädorna är ju så vackra att jag nästan börjar gråta!
Jag hittade några andra bilder jag inte lagt upp här från Dalarna dit jag åkte med min äldsta vän Magnus,som jag tvingade under känslomässiga hot att åka till gagnef med mig,får fortfarande lite ångestvallningar av detta.
Hela resan försökte jag vara easygoing och rolig och uppmärksam,egentligen ville jag lägga mig i fosterställning och blunda tills det var en ny vecka.
Första gången jag träffade Magnus var första dagen på gymnasiet där vi båda gick,fruktansvärt ställe och Magnus bar en vit stormtrooperhjälm,tänk att detta var 20 år innan boken The Game,peacocking eller vad det heter var inte ens ett begrepp.
Det fungerade.
Innan vi åkte någonstans så var vi tvugna att åka till företaget Aga för att hyra Helium gas,har ni någon aning om hur dyrt detta är!?!
Tål att tänkas på nästa gång ni klagar över hur dyra helium-ballongerna är!
Men vi fick den bästa tänkbara servicen och insider tips om hur man hyr Helium mest effektivt och billigt!
Sedan åkte vi igenom Sverige i ansträngt uptempo.
Jag måste verkligen ta körkort,men tänker också på detta med höger och vänster och att man ska använda fötterna.
Vi stannade på massor av platser men mest minnesvärt var på gulds Pizzeria,nära Mockfjärd,där jag skulle vilja säga att jag hade en stark personlig upplevelse,magiskt möte kan vi kalla det!
Mycket fint.
Åk dit!
Sedan befann vi oss plötsligt i Gagnef.
 
Sedan byggde vi upp skelett utställningen och dagen efter åkte Magnus hem,det var väldigt snällt av honom att köra mig till Dalarna och jag ville verkligen att han skulle stanna.
Innan vi åkte hem åt vi pizza,igen.
Eftersom jag är en worrier så kände jag här misströst endast,hur skulle det gå med allt osv.
Åt helvete.
Sedan så ordnade sig allt,jag tog väldigt lite kort,och jag gör ju ändå en stor sak av att jag tycker om att dokumentera men detta hittade jag endast i min kamera.
 
Sedan åkte jag hem med denna utsikt i backspegeln,blandannat.
hur som helst det var en underbar resa,men jag måste gifta mig med en snickare som vill bygga allt till mig av kärlek,typ 1000 skelett och sedan måste jag ta körkort.
Och inte ta kort med telefonen.

Kommentera här: