Att vara ärlig.
Läste precis mina gamla inlägg från när jag var i den där Gästateljen i Kunming,och var ohyggligt ensam.
Det slog mig att jag var helt uppriktig i allt jag skrev då,just nu känner jag mig inte helt uppriktig alls faktiskt,berättar inte om något intressant alls,känner ni det också.
Mest för att jag upplever att jag befinner mig i en miljö som inte skulle uppskatta om jag var sanningsenlig i min rapport om min vistelse här.
Jag känner mig mycket ensam här med,i programmet då,Nicklas och Teo bor ju i Shanghai och Adam,som jag belv vän med när jag var i Kunming med och det gör stor skillnad i den ohyggliga ensamheten.
Men jag kanske börjar om och berättar ärligt om hur det är att vara här.
Först ska jag åka på semester till min favoritplats på jorden Beijing!
Erkänn roligt!
Igår hittade Nicklas tror jag en påse med det här fina julgransglittret vårdslöst slängda,så då tog vi med den,jag måste säga att Niicklas är väldigt bra på att hitta slängda glittriga saker,senare på kvällen hittade jag en bukett rosa rosor slängda och 12 stycken guldbarockstolar,som mitt sällskap förbjöd mig att ta med hem pga av oartighet.
(Tänkte att Nicklas hade tagit med sig en guld stol och buketten!)