vita skor

Tänkte skriva något här om mina senaste 72 timmar på kinesisk pollen-kur,men det är en sådan tråkig historia,skulle kanske kunna berätta om hur jag trots att ha läst bipacksedeln drack ett glas vin,ensam!
Minns inte om jag skrev att jag aldrig skulle dricka igen,tänkte ju detta senast i Söndags,och innan det då efter jag begick Brottet (kan fortfarande inte skriva om det,kanske om ett år när ingen kan härleda det till min tid här)
Det är ju aldrig ett bra tecken när en människa tror att den är övervakad,typ av polisen då,men att andra ser allt man gör och värderar,kanske flmar alla ens handlingar.
Men så känner jag ju här,förutom att jag upplever att jag lever i den absoluta lyxen.
Nu kanske någon av er tänker men varför skulle de göra det,men det är ju kameror överallt och människor som verkar veta precis allt om en,var man är på väg och vad man tänker på.
Tråkigt ändå att behöva titta och lyssna på väldigt självupptagna konstnärssjälar som med glödande intensitet naglar fast alla oskyldiga och berättar om sina senaste arbeten,och vem som sa vad om det ena och andra rörande ens konstnärskap.
Men jag skulle ju berätta om när jag drack ett glas vin ensam,det var en mycket fin stund med mig själv i ett rum med sakralt tak,jag måste gå tillbaka och ta ett kort.
Kände stor tacksamhet att jag slapp vara den kinesisk kvinna som åt en stel middag med en blond Australiensk man som var bränd av solen,flammande röd,i shorts,vem har shorts när de är på restaurang?
Men så skulle jag ju aldrig bära vita skor efter labour day heller.
Som ni ser på bilden håller jag på med en mycket viktig grej!
 

Kommentera här: