sodomochgodmorgon

Har ritat och levt Carravaggio-lifestylelivet,det senare helt omotiverat och onödigt livsnjuteri.

Mest av allt vill jag bara gå hemifrån,eftersom det är mycket rörigt här,och i mitt huvud med då jag sagt ja till en eller två saker för mycket.

Har alldeles för få anledningar att gå härifrån,idag möjligtvis endast för att köpa en burk guldglitter.

Men det kanske blir roligt sen.

I veckan läste jag också Lena Dunhams bok Not that kind of girl,den ligger slängd där på första bilden på golvet nånstans,jag älskade den förstås med stora bokstäver.

Där fann jag detta hoppfulla citat.