vithårig över en natt
Är i det vita kontoret och tittar på bilder av Leland Palmer,jag tänker på att hans hår blev vitt över en natt,det skulle jag vilja hände mig,leviterar även av uppgivenhet inför livet,det är såklart bara jag som känner så av alla människor på jordklotet.
Hade höga förhoppningar om alla saker jag skulle ta mig för denna helg men igår när jag vaknade förvisso 07.30 så bestämde jag mig för att ligga kvar i sängen.
Jag läste en bok i och för sig så jag ska inte säga att dagen var helt bortkastad och det var denna:
Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson,jag har tittat på den flera gånger i bokhandeln men valt bort den pga det fula omslaget,men det visade sig vara ett stort misstag.
Jag blev mycket tagen,är ju förvisso överdrivet sentimental just nu,men kände mig fysiskt påverkad,kände mig både berusad och bakfull!
Blev även förvirrad för det kändes som Sophie stulit alla mina tankar och upplevelser att vi levt samma liv,oklart om det är positivt förstås.
Ja vad kan man säga detta var ingen recension,jag har ju föresten tänkt att jag skall börja med konstrecension,jag försöker ju undvika konst men tycks hela tiden hamna i sådana sammanhang,började lite lätt i förra veckan då jag besökte två vernissager och dessutom var på konstmuseets Arn utställning(av misstag)
Här var jag på Atalante där galleriet Skala1:1 ligger.
Eller galleriet är ett fönster på våning två som man måste stå på gatan för att se,själva vernissagen var inne i foajen.
Därinne alltså ingen konst men en mängd vuxna män och kvinnor som bar spädbarn och andra barn som mänskliga sköldar och verkade inte ha något att tala om än dessa barn,spädbarn och barn under fem år!
Jag undvek ögonkontakt med alla med barn och alla andra.
En annan sak,finns det något värre än föräldrar på vernissage så är det andra konstnärer på vernissage.
Eller människor man gått på konstskola med.
Människor överlag faktiskt.
Jag frågade Cecilia som har galleriet vad alla dessa föräldrar kom ifrån och hon sa "Vi är ju i den åldern nu!"
Fick frossbrytningar,men jag hade ju varit sjuk hela veckan så det kan ju varit därför med.
I alla fall så tog jag ett kort på upplevelsen och det var den här föräldrar och barn situationen,sedan glömde jag ta ett kort på konsten som man kan se i några veckor till från gatan på andra våningen på Atalante,Övre Husargatan i mitten.
Konstnären var Helga Härenstam och här är hennes fina hemsida http://www.helgaharenstam.se
Så detta med mitt projekt konstrecension började dåligt måste jag säga.
Dagen efter var jag med min pappa på Konstmuseet,jag föreslog att vi skulle gå in på Konsthallen han sa "Neeej där har vi redan varit det var ju den tråkiga utställningen med ränderna.."
Så nu vet ni!
Så vi var på Arn utställningen eller Historiskt måleri som jag tror den hette,men Arn gick på tv,och det känns ju historiskt.
Äh jag tror att jag lämnar det där.