skriv en text om dig själv

Den senaste tiden tycker jag mig bara få meddelanden av detta slag att jag ska leverera textmaterial om mig själv eller ideer,som jag förvisso vid något tillfälle sagt ja till att göra men vet inte människor att jag är just nu inte en människa?1
Andra meddelanden jag får är sådana med praktisk information,dem läser jag inte utan öppnar bara det är nog därför jag lever det här sista sekunden livet hela tiden.
Jag skulle ju kunna skriva en text om mig själv just nu faktiskt,idag vaknade jag en gång till och tänkte nej jag kan inte leva med mig själv mer,jag måste söka hjälp,så jag ringde min läkare och fick en tid genast.
Mest minnesvärt var kanske att jag satt 30 minuter i ett ljust och vitt väntrum i en genomskinlig platsstol,andra satt på andra genomskinliga platstolar,det är en privat vårdcentral alltså!
På en storbildstv talade Malou med Henning Mankell som såg ut att vara 150 år och hade överlevt cancer,och så hade han skrivit en bok som hette Kvicksand.
Han talade om sina känslor inför att ha cancer och han upplevde att folk inte vågade hälsa som om de var rädda för att bli smittade med hans cancer.
Eftersom jag just nu inte är mig själv så ville jag resa mig upp och slita ned tvn och säga till Henning Mankell att han skulle komma över sig själv och sin egen viktighet.
Sedan kom min läkare,en man jag aldrig träffat förut med en blond hästsvans,barfota i öppna sandaler,och jag har vill jag minnas skrivit ett inlägg om när jag träffade en amerikan i Peking som hade byxor med många fickor,ryggsäck med Shibari-rep och just det öppna sandaler med nakna fötter med sprucken hud.
Kunde inte sluta tänka på hur äckligt detta är,men när jag träffar nya människor så vet jag hur man uppför sig det är bara med människor jag känner väl som jag beter mig hur som helst.
Hur som helst på hans rum satte jag mig i en annan genomskinlig fåtölj och talade om mitt fall.
Kommer inte ihåg vad han hette men vi kan kalla honom Lars,Lars såg med död blå vattnig blick på mig,och bad mig beskriva mina besvär.
Mina besvär är dessa:Jag vill dö,jag vill förstöra alla mina relationer,driva saker till sin spets,säga att det är bäst att vi aldrig ses mer,jag är handlingsförlamad,jag har inte tid att vara handlingsförlamad jag tror att alla vill mig illa jag har jättedålig smak,igår var jag tillexempel ute iklädd jordklotets fulaste kombo rosa manchesterbyxor och en gul mohairtröja och indianskor och leopardpäls,ingen sa till men jag bara orkade inte ta på mig något fint,tog det som låg på golvet.
Nej men allvarligt talat detta med att vilja hänga mig själv en gång i månaden är mycket smärtsamt,samt att jag beter mig som en ondskefull och nyckfull dödsföraktande främling är också direkt plågsamt.
Detta varar bara i sådär 10 dagar resten av månaden är jag mycket lycklig,och överraktiv nästan,kalla mig gärna levnadsglad
Lars bekräftade mig och sa att så kan man ju inte leva,fick ett recept.
Och jag är övertygad om att detta inte går att lösa med terapi så det behöver ingen tänka,jag har ju gått 17 år i terapi föresten så jag vet allt om allt,vissa saker önskar man ju att man inte visste.
Sedan gick jag till ett apotek och hämtade medicin,svalde en tablett och nu är jag botad.
Det var lite text om min dag,hur var det för er?
1 Bruz:

skriven

Jag brukade må bra 5-6 dagar i månaden och resten av månaden vile jag dö eller trodde att världen skulle sluka mig. PMDS kallas skiten. Nu äter jag premalex och plötsligt har jag börjat laga mat samt äta den. Plötsligt orkar jag.

2 linda:

skriven

Men detta är tecknet!!Jag med,började idag kände omedelbar livskvalite! Dricker vin nu orkade inte läsa hela bipacksedeln hoppas det går bra.

3 Bruz:

skriven

Är det premalex du äter? Jag dricker också vin! Min psykiatriker säger att npgra glas vin är livskvalité ;) Visst är det skönt när livet helt plötsligt känns syrerikt och långt?!

Kommentera här: